Vi har precis lämnat norra förorter, närmare bestämt Solna, efter ännu en smärtsam derbyförlust. AIK gör en urladdning och vinner rättvist, emedan vi själva får slicka såren igen. Ändå är det med blandade känslor man reflekterar över gårdagens allsvenska händelser: Det är aldrig kul att förlora ett derby, det är ju alltid årets (enskilt) största matcher, men samtidigt sitter vi fortfarande med avgörandet i egna händer då Sundsvall besegrade göteborgskamraterna. Kan man lyfta sig mot nya mål? Svaret är – Självklart! Vi kan ju vinna SM-Guld i år, ett ord som vi tidigare knappt vågat ta i mun!

SM-Guld större än derbymatcher…
Naturligtvis vinner man hellre SM-Guld än något enstaka derby och det är just det som fortfaramde hägrar för det så hårt nederlagstippade Hammarby. Derbymatcher är “one-offs” där allt kan hända men SM-Guld når man endast genom att bibehålla en jämn och hög standard över ett HELT spelår. Hammarby har gjort just detta och det är därför vi leder Allsvenskan trots att vi släppt ifrån oss 11 poäng av 12 möjliga på Råsunda! AIK- och Djurgårdssupportrarna har fått uppleva derbyglädje i år men ett SM-Guld till vårat Hammarby skulle garanterat kännas mycket, mycket större.

Vad då hjälp?
Att experter, journalister med flera påstår att vi fått “hjälp” på vägen är verkligen patetiskt dravel. Vi har själv vunnit våra matcher (förutom derbyna) och om sedan våra motståndare inte kan vinna sina motsvarande matcher så är det inget vi skall stå till svars för. Sundsvall behövde vinna lika mycket som Göteborg igår. Inget lag i Allsvenskan går ut med inställningen: “Idag behöver vi faktiskt inte vinna!”. Alla lag har haft sina nedförsbackar under säsongen, så även tidigare upplagor av SM-Mästare, så det är inget märkvärdigt med det. Vissa lag har även sina speciella “bogey-teams”, mot vilka man historiskt inte haft någon lycka med sig. Vilka vi har är inte svårt att gissa. När allt detta konstaterats är det ändå en enkel matematik som gäller: 3 poäng för en seger och vi har hittills vunnit flest matcher, därför leder vi.

Nervdaller?
Dåliga nerver har tidigare varit ett myntat begrepp vad beträffar Hammarbys aspirationer för ädlare metaller… Blir det nervdaller för Hammarbys spelare nu? frågar sig många. Klarar man ens av Örgryte på söndag? Jag är helt övertygad om att våra spelare kommer till Söderstadion med en revanschlust utan dess like. Man vill nog visa att senaste matchen var ett olycksfall i arbetet. Årets upplaga av Hammarby är den starkaste och stabilaste, åtminstone vad jag själv upplevt. Spelarna ställer upp för varandra, är fokuserade och håller en mycket professionell och låg profil! Vårt lag har under flertalet omgångar i år ställts inför svåra prövningar, s.k. “måste-matcher” och klarat av de flesta av dessa, med bravur dessutom. Det finns således INGEN anledning till panik. Man har tagit lärdom av motgångarna (derbyna igen) och rest sig snabbt och bestämt. Det finns en stolthet i det här laget som är synbart. Vad som än händer i år, så kan ingen ta i från spelarna deras rättmätiga stolthet för de prestationer de utfört för sig själva, för klubben och för supportrarna. Den här årgången kommer gå ned i historien som en av de stora, precis som lagen från 1982 och 1998 – och vem vet – kanske t.o.m. som den allra största någonsin…!

Per ardva – ad astra
Genom svårigheterna mot stjärnorna, är ett gammalt latinskt ordspråk. Ju svårare kampen är desto skönare är segerns sötma. Om våra spelare frälser oss med … (ja, ni vet vad jag menar) så skall vi fira detta med både stolthet och eftertryck! Vi begraver samtidigt myten om att Hammarby “inte kan vinna”. Vi kommer glömma Råsu…, vi kommer glömma förlusten mot Göteb… kvar finns bara glädjen. Vi tar med oss minnena från en trevande vår, en oförglömlig sommar och höstens spänning till den långa väntan som stundar innan allting börjar om igen i april 2002. Må bästa lag vinna!

Vi kommer ALLTID igen!