Supportertillväxt
Micke har själv barn, en dotter på ett år tillsammans med hustrun Petra. Han har inte skrivit in dottern i föreningen, vill i stället ta med henne på en match och se hur hon gillar det.
– Blir det hästar och konståkning istället för någon bollsport, gråter jag väl en månad. Sen blir jag tokintresserad av hennes idrott, åker med på allt och står längst fram och kollar, säger Micke och menar det.
– Jag och frun har åkt på flera bortamatcher genom åren. Vi har kombinerat det med semestern ibland, Öland med match i Kalmar och så västkusten. Det har varit jättelyckade resor eftersom det är sommar, sol och fotboll. Man
kanske äter på restaurang innan, det är något annat än att bila in till stan på hösten, se 90 minuter och sen köra hem. Det funkar inte, då får
man åka själv, förklarar Micke.
– Men när vi var och kollade Halmstad-Hammarby för några år sedan, mitt i sommaren, hade nog Petra roligare än jag, kändes det som.

Hemmamatchrutin
Matcher på Söderstadion följer Micke på sektion K, strax till vänster om klacken.
Matchaccesoarer för Micke är halsduk vår och höst samt Hammarby-tshirt på sommaren. Han står och sitter med tre andra vänner. De
har alla säsongskort. Från 1998 hade de platser på sektion L men det kändes för långt ifrån klacken. Som knattespelare i mitten av åttiotalet
var det östra kortsidan som gällde. Med S:t Erikscupkort i nypan fick man hoppa in gratis, berättar Micke.
– I halvtid blev alla på östra insläppta på norra, eller så klättrade man
över ett staket.
Någon gång i den vevan upplevde också Micke en av sina märkligaste matcher på Söderstadion. Ett lag från de värmländska skogarna var på besök.
– Ja vid 4-1 till Hertzöga, började ju många sjunga “5-1, 5-1, 5-1”, minns
han.
Matchdagar kan det också bli sång. De fyra kompisarna inleder gärna uppladdningen på någon sjungande, gungande krog. De har ingen speciell
favoritpub inför matcherna, men den måste ligga på Söder eller intill Söderstadion. Ofta får de andra dock släppa iväg Micke till någon indisk
restaurang innan avspark. Indisk mat och några kalla som han säger, har blivit något av hans matchförberedelse.
– Säsongen 2001 laddade vi på en indier nära Globens t-bana inför varje hemmamatch. Nej förresten, inte i den sista hemmamatchen mot Örgryte. Jag var så nervös att jag försökte dämpa det på bästa sätt på Charles Dickens,
avslutar han skrattande.