Hennes namn är Åsa Jinder. Hon är mest känd för sin musikaliska begåvning. Redan som femtonåring slog hon igenom och blev riksspeleman på nyckelharpa. Ett fantastiskt instrument, vilket kräver stor skicklighet och talang att bemästra. Men hon har inte bara många strängar på sin fela, mmm, harpa, utan även många bollar i luften. Hon sitter framför mig och berättar lyriskt om sitt stora intresse för idrott i allmänhet, framförallt fotboll, och Malmö FF i synnerhet. I sin roll som ordförande för MFF Support Stockholm har hon en hel del att förtälja.

– Hur kommer det sig att du blev ordförande i MFF Support Stockholm?

– Jag startade undergruppen tillsammans med brorsan David. Till första mötet kom det tio personer och de valde enhälligt mig till ordförande. Nu är vi runt hundra medlemmar, men vårat mål är 500. Så många Malmösupporters var vi på Stadion mot Djurgårn. De flesta av dem bor i Stockholmstrakten. Vi var där tre timmar innan matchen och förberedde tifo. Ett tifo bestående av ljusblå ballonger bland annat.

– Du är Stockholmare. Hur kommer det sig att du håller på Malmö FF? Jag menar, Bajen…

– Min pappa är från Malmö. Själv är jag född i Danderyd och har alltid bott i Stockholm. Men min pappa tog alltid med mig på matcherna när han skulle gå och se på MFF. Jag var minst av fem barn, minst och jobbigast, så mamma fick det lugnt några timmar!

Åsa skrattar glatt när hon berättar och fortsätter med att hon tidigt fascinerades av Bosse Larsson, Krister Kristensson och Puskas Ljungberg.

– De var läckra arbetargrabbar från Malmö!

– Vad tycker du om Hammarbys stödskiva? Har du hört den?

– Det är ett fantastiskt initiativ! Hela grejen är jättebra. Jag har köpt skivan åt min son Johannes, han är Bajare och går på Söderstadion. Jag får höra Petters låt om ”djurgårn till frukost” mest varje dag nuförtiden.

– Vilken bra uppfostran Johannes får! Hur tror du MFF klarar sig utan Zlatan när han flyttat?

– Det kommer att gå bra. MFF består inte bara av Zlatan utan har flera tunga lirare. Det finns Elanga som är en tuff kille, Daniel Majstorovic som blir näste himmelsblå till landslaget. Han är otroligt bra. Hela laget är bra så de kommer att hävda sig.

– Något höjdarminne med MFF?

– Europacupfinalen 1979.

– Var hamnar MFF till slut?

– Jag sade nia från början, innan start, jag får väl hålla fast vid det.

– Du kommer ju med en skiva nu också. Hur blir den?

– Det blir mycket folkton, inget elektroniskt alls. Folk kommer att känna igen sig, men upptäcka en stor avvikelse. “Folkmusik på svenska” heter den. Alla säger att det är det bästa jag gjort. Cajsa-Stina Åkerström är med och sjunger.

Och Stefan Sundström, som är Bajare.

– Vad tycker du om oss Hammarbyare?

– Jag är gift med en. Det säger väl allt. Min son är Bajare. Jag känner hur mycket coola människor som helst som är Bajare. En Bajare för mig är en varm humoristisk och ödmjuk människa. Det är de bästa fansen man kan möta! Mitt Stockholmshjärta klappar definitivt mest för Bajen av Stockholmslagen.

Åsa är en entusiastisk person som utstrålar karismatisk charm och glädje. Små minitankar om en smyganmälan i taget namn, “Vinnie Jones, Farsta”, i MFF Support Stockholm formas. Enbart för att få gå på någon av deras fester, mmm, men det går ju inte! Den grönvita själen vaskar fram verkligheten och efter en undran om hur det ska gå på söndag tittar hon på mig med sina mörka melerade ögon och säger:

– Det blir oavgjort.

– Jaha, jaså, näe, Hammarby vinner med 2-1!

Bollen e rund, låt den rulla hälsar