Hammarbys fotbollslag är ett lag som sällan haft några större förväntningar på sig. Åtminstone inte när det varit tal om allsvenskt spel. Vid spel i Division I har det funnits anledning då favoritskapet oftast varit stort.

De år laget haft stora förväntningar på sig i Allsvenskan är lätt räknade och har infunnit sig året eller åren efter laget gjort riktigt bra ifrån sig. Första gången det hände var 1971 när Hammarby under hösten -70 inte förlorade en enda match, satte igång läktarsånger och en publikhausse som chockade hela Sverige. Säsongen –71 blev jämfört med hösten –70 tämligen blygsam, och de följande åren belade Hammarby konstant tabellplaceringen precis ovanför nedflyttningsstrecket medan åskådarna resignerade och blev färre.

Runt –80 existerade förväntningar då Hammarby spelade riktigt bra fotboll under en följd av år. Kulmen blev ju SM-finalen –82 följd av kvartsfinal –83 och semifinal –84.

En annan följd blev den att Söderstadions publik som varit vana att se sitt lag kämpa för nytt kontrakt helt plötsligt krävde seger i varje hemmamatch. Härdade och envisa åskådare som följt sitt lags bottenkamp under en halv livstid med drömmar om framgång, seglade på moln när den äntligen kom och ville energiskt dansa vidare i den ljuva segerdansen med en envishet påfallande lik den tjuren Ferdinand visar upp gällande hans välkända korkek.

Förväntningar skapas och drömmar slås i kras när de “självklara” segrarna uteblir och publiken vilka tidigare jublat högt åt ett inkast förvandlas till ett gäng buttra tjurskallar som muttrar att “det var bättre förr”. På sitt vis mänskligt då det serverats bacon med ägg och ketchup i många år och de flesta snabbt vänjer sig med oxfilé provencale. Återgången till 11,90-paketen bacon, tre för 30 spänn, och hönan Agdas ägg med blåvit ketchup smakar inte lika bra som tidigare.

Det är då lätt att bua och skrika “byt ut honom” när den nye kocken kommer in och rör om i grytan. Det var det som hände förra året eftersom den osannolika seriesegern 2001 skapade höga förväntningar och stora krav på vårat kära lag. Ett lag som överträffade både sig själva och den mest optimistiske supportern året innan fick helt plötsligt stora förväntningar att uppfylla vilket inte är lätt.

Redan under första hemmamatchen mot Örgryte hördes det att det inte var samma kraft i “Nejvrålen” från läktarplats när de första målchanserna sumpades. Inställningen hos en stor del av publiken var att det här vinner vi lätt ändå. Ett överseende leende riktades till bänkgrannen vilken besvarade det med en nick vars innebörd var “Det är lugnt, målen kommer att drälla in och dessutom har vi ju ett guld”. Det kallas mättnad.

Nå, segerdansen kom av sig och målen rasade in bakom Erland Hellström som utsattes för oförtjänt hård kritik när han utpekades som syndabock. Han ersattes av den hårfint bättre Ante Covic. Näste man till rakning blev tränare Linderoth som faktiskt inte en enda gång under året fick motta stående ovationer från den vanligtvis bacontuggande publiken. Möjligtvis kunde han fått det efter uppvisningen mot Helsingborg men då skulle ju Cratz med all rätt hyllas.

Tålamod är en moraliskt god egenskap men inte alltid så lätt att bemästra när alla vet vad som hänt, vill att det ska hända igen men det inte händer. Den som med tålamod och lugn i själen under Hammarbys matcher tittade längre och djupare än aktuell kvälls 90 minuters fotboll anade då ett hårfint steg i riktning mot den så omtalade och omskrivna roliga fotboll de flesta vill att Hammarby ska, och förmodligen kommer, att spela. Märk väl att de nyförvärv som under de senare åren anlänt har en god förmåga att rulla bollen efter marken.

Det tar sin tid att hitta ett nytt mönster och vägen mot rolig fotboll är längre än den längsta välriktade långboll Johan Andersson eller Suleyman Sleyman någonsin dragit iväg mot Peter Markstedts goda huvud eller bringa. Det är ju som så att en riktigt rolig fotboll även innebär att laget vinner sina matcher. Något som med all tydlighet är väldigt viktigt för publiken på Söderstadion.

Och att det kommer bli rolig fotboll på Söderstadion 2003 är lika säkert som att många åskådare kommer att ha förväntningar på det. Men få nu inga förväntningar på grund av denna lilla text av en myra i stacken som vet att det tar sin tid innan tallbarret är på plats, utan stek på lite bacon, tugga, vänta och se. Den tålmodige väntar sällan förgäves och det kommer säkert att bli en och annan godbit från pannan innan det här året är slut.

Bollen e rund, låt den rulla!