I dag fyller Mikael Hellström trettio år. Samtidigt som jag säger ett stort grattis passar jag på att ställa några frågor till “gamlingen”.

Hur har du firat födelsedagen?
– I fredags var det fest med några kompisar. Vi var på en båt och hade kul. I dag har det varit lite mer traditionellt, stillsamt firande med släkt och tårta.

Har du kommit in i någon trettioårskris nu?
– Efter ett par timmar! Inte en chans. Det blir ingen kris heller. Det känns snarare bara kul att bli trettio år.

Ångrar du att du inte flyttade till proffslivet i Frankrike?
– Inte det minsta! Det kändes som rätt beslut då, och det känns lika rätt i dag.

Hur känns det så här långt i år tycker du?
– Bra! Vi har kommit en bra bit på vägen. Jag tänker till exempel på matchen nu senast mot Örebro. Stundtals spelade vi riktigt bra. Speciellt i början av den andra halvleken. Det finns linjer i spelet som vi har en månad till på oss att utveckla. Det är detaljer som måste rättas till. Att vi sedan faller tillbaka efter målet är egentligen ganska bra. Jag menar att det händer i en träningsmatch. Det ger oss möjligheter att prata om varför. Och därmed möjlighet att rätta till.

Har du några problem med någon skada?
– Nej, jag är och har varit oförskämt frisk. Det är nästan så att man blir lite orolig. Jag har faktiskt inte haft några problem med skador alls. Speciellt bra känns det att ljumskarna inte krånglat det minsta. Det är inte illa för en trettioåring, eller hur?

Du hade lagkaptensbindeln nu senast mot Örebro. Vad har du att säga om det?
– Jag känner att jag är en av kandidaterna. Vi är fyra stycken som fått prova på att ha bindeln runt armen den senaste tiden. Det är inget måste för mig, men om jag skulle få förtroendet så säger jag inte nej. Det är ju en symbol för ett förtroende från ledningen. Skulle någon annan få bindeln så stöttar jag honom självklart.

Är det något mer du vill tillägga?
– Ja, en sak. Som jag sa, så har vi kommit en bit på vägen. Det känns stabilt och bra. Men vi får inte vara rädda om vi skulle starta serien halvknackigt, vi måste vara förberedda på allt. Och det kommer vi att vara. Jag är inte det minsta orolig.

Grattis igen Hella!