Innan matchen

I ungefär en månad har vi kunnat njuta av fotbolls-VM. Det har varit härliga matcher, många timmar framför dumburken, och en massa längtande till gamla söderstadion.

För bara två veckor sen var hela Södermalm fullt av gul-blåa människor, redo att heja fram sitt landslag till nya triumfer. Dessa människor har efter Sveriges flopp i åttondelsfinalen bara gått och längtat efter Allsvenskan igen. De gul-blåa dräkterna byts nu ut mot grön-vita, morgonfotboll byts ut mot kvällsmatcher, och allt verkar vara bäddat för fotbollsfest återigen på Söder.

Dock kan man inte undgå att märka nervositeten hos våra Bajare, trots allt är det ju uppstickargänget från Skåne som man möter. Det är ett lag som krossade Helsingborg, spelade bort Djurgården och har Allsvenskans just nu hetaste anfallspar, klart man måste ha respekt för ett sådant gäng. Folk man pratar med pratar om en storslagen seger, som det gjordes redan innan säsongen, men oroligheten har smugit sig in i bajarna. Det som på pappret ser ut som en promenadseger kan mycket väl bli ett riktigt bottennapp, och det vet man i Hammarbylägret.

En timme innan matchstart var vädret fortfarande uruselt. Visst, det regnet öste inte ner, men det var grått, trist, och fuktigt. Jag skyller på vädret att det inte fanns några Bajare utomhus runt Medborgarplatsen, för det kändes verkligen ensamt. Å andra sidan var det smockfullt på de gamla söderkrogarna, som t.ex. på Gröna Jägaren, där folk nästan klämdes ut genom fönstret och ut på Götgatan. Denna trängsel gav mer irritation än feststämning och förfesten kom av sig runt om på Södermalm.

På matchen

På Söderstadion var stämningen desto bättre. Visst, man kanske inte sjöng lika högt och mycket som sist, men när Hammarby började föra spelet, kom hejaramsorna igång. Oron låg fortfarande kvar över oss, och det var kanske det som dämpade våra rop. I slutet av första halvlek blev det mer irriterat i klacken, då domaren fortsatte att döma i skåningarnas favör, samt missade en solklar hands som skulle gett Hammarby en straffspark. Håkan Söderstjerna bidrog också till idel burop, efter det att han filmat till sig en frispark. I halvtid buades motståndarna och domarna av planen.

All irritation låg kvar i luften, men både Bajen och klacken kämpade tappert för att få en rungande stämning på Söderstadion. Efter ett tag kom alla igång och ”Bajen var namnet” följdes av ”Hammarby är dom bästa” och på plan tryckte dom gröna på och alla sjöng och var glada. Men när 20 minuter återstod av matchen gick luften ur oss. Landskrona gjorde orättvist 0-1 och 0-2 och missnöjet med försvaret och domarinsatsen var stor. Alla kämpade tappert med att hålla humöret uppe, men det kändes långt nere i maggropen att det var förgäves. Vi skulle återigen tappa tre poäng, trots gigantiskt spelövertag. Markstedt gjorde i och för sig ett tröstmål i den 75:e minuten men det blev en klen tröst, då Hammarby fick se sig besegrade av Landskrona. Gnäll, klagomål på domare och en massa svordomar mumlades runt i folkhopen på väg ut från arenan.

Efter matchen

Väl inne i hjärtat av Söder var stämingen nere i botten. De flesta gick hem, men några tappra ölhävare begav sig till ölhaken för att skölja ner den bittra förlusten med lite bärs. Dock var det långt ifrån fullt på ställena, och det dåliga vädret höll i sig. En kväll som hade kunnat bli lyckad, blev totalt misslyckad, och det verkar som om festen kommit av sig redan innan den börjat.

Själv vandrade jag runt ett tag vid Slussen och funderade på vad som kommer att hända härnäst. Jag har en förmåga att lägga förluster bakom mig rätt fort, och ser redan fram emot derbyt mot DIF på Råsunda.. Nåja, innan dess kommer vi möta Elfsborg borta, som jag kommer se på Peros Hörna, min lokala pub. Där hoppas jag att stämningen kommer vara högre än vad den var efter matchen mot Landskrona. För inte kan vi väl fortsätta förlora? Nej, inte med det här laget. Vi vet att vi kan mycket mer än vad resultatet har visat. Vi är ändå inte så oroliga som vi borde vara, för spelet stämmer ju. Det är bara målen som fattas, och bollen måste återigen studsa vår väg. Gör den det så kommer vi vara ett topplag i år igen. Snart kommer fotbollsfesten tillbaka till söder. Det känner jag på mig.