Visserligen har inte tretton omgångar avverkats ännu men det är ett kort sommaruppehåll i Allsvenskan, så vi tar oss en liten återblick på säsongen så här långt.

Bara tre poäng sämre än 1998…
Tolv matcher avverkade, 20 poäng och tredje plats (samma poäng som tvåan Örgryte, men sämre målskillnad). Detta måste ses som ett klart godkänt facit, så här långt. Årets upplaga av Allsvenskan är superjämn (lite grann som 1998), det är inte riktigt något lag som ännu lyckats märka ut sitt revir i toppen av Allsvenskan. Jodå, visst lurar Göteborg i vassen, Helsingborg har tätkänning också men AIK då? Miljonbygget, som gjorde klart med ytterligare en spelare (Per Nilsson från GIF Sundsvall) verkar inte riktigt ha hittat någon stabil formkurva ännu. Visst tror de flesta experterna att AIK så småningom reser sig och hakar på de “stora” lagen när det väl gäller. Halmstad har haft en svängig säsong så här långt och varvar friskt med resultaten, det som dock utmärker klubben är förmågan att ösa in mål, flest mål i Allsvenskan, så här långt.

Årets kometlag…
Är utan tvekan Djurgården. Efter en svår inledning på säsongen, då laget slet med att göra mål, så började laget hitta hitta rätt och därmed blev det även addering i poängkontot i raskt takt. Djurgården har nu spelat ihop en svit om tio förlustfria matcher i rad och det är statistik som imponerar. Vi minns själva, allt för väl, deras fina spel från vårderbyt: Snabbt, rörligt och kreativt…trägen vinner, brukar man ju säga.

Hammarby då…?
Starten var ganska stabil utan att vi satte färg på Allsvenskan. Hammarby gick obesegrade genom sju omgångar men utvisningar i backlinjen två matcher i rad satte käppar i hjulet och det blev förluster mot både Malmö och Djurgården. Efter ytterligare en trist och färglös match mot Norrköping hittade Hammarby sitt spel igen, på Vångavallen, där man dominerade stort i 70 minuter (tills Jonas Andersson byttes ut) och segermarginalen borde egentligen varit mycket större än 3-2.

Årets höjdpunkt, hittills…

Fick vi nu i måndags mot det andra “HIF”-laget från Helsingborg. 3-1 och Hammarbys spel skimrade precis lika mycket som solen gjorde från en klarblå himmel. På Söderstadion fick de flesta härdade Hammarbyiter äntligen vädra morgonluft. Det var en match helt i publikens smak, därtill var segern även fullt rättvis. Hammarbyspelarna kämpade som besatta, mittfältet dominerades stort av de grön-vita kämparna Fursth-J.Andersson-M.Andersson och K.Bakircioglu. Vi skall inte heller glömma Lasses viktiga räddningar i avgörande lägen då Helsingborg försökte komma in i matchen. Att slå ett av SM-Guldskandidaterna på detta sättet kan bara höja lagets självkänsla med XXX antal %. Det bevisar även att Hammarby kan besegra vilket lag som helst, när man har rätt inställning och rätt lag på plan.

Spelarna då…?

Lasse Eriksson ÄR landslagsmässig. Lasse skapar lugn och harmoni i de bakre leden vilket även lett till att Jonas Stark och Johan Andersson höjt kvalitén i försvaret ett antal snäpp, den i “vanliga fall” svaga länken i klubben. Roger Sandberg spelade stabilt och pålitligt innan han tvingades till vila. Mikael Hellström är verkligen på gång igen, påminner lite grann om hans insatser 1998, då han även fick en landskamp som lön för sina fina prestationer match efter match. Peter Holm är en kämpe. Kanske lite vårdslös och ivrig ibland vilket gör att han tappar sina positioner men hans inställning är dock helt rätt. Med mer erfarenhet har vi här ett bra alternativ på högerbacken. Suleyman Sleyman har hoppat in då och så och gjort det bra. På mitten har de varit lite upp och ner. Andreas Bild har fin speluppfattning men hans orörlighet gör det svårt för Hammarby att få kontroll på mitten, hans ideliga direktskarvningar hittar sällan till medspelare utan släpper snarare initiativet till det andra laget. När Jonas Andersson har fått spela så har även Hammarby varit mer effektiva på mitten, tillsammans med en krigande Mikael Andersson skapar dessa två kanske det bästa alternativet för klubben, just nu. C.Fursth springer och jagar på allt, slår även fina och precisa inlägg från sin vänsterkant. Kennedy Bakircioglu har inte riktigt nått upp till sin potential. Han glimtar till emellanåt med sin fina teknik men hans avslut mot mål är oftast alldeles för dåliga. Får han väl siktet inställt så kommer det att bli fler mål på hans personliga saldo. I Anfallet drar Andreas Hermansson ett stort lass och han gör det bra, trots sin skada (spelar på smärtlindrande sprutor) så har han hittills nätat 7 gånger, vilket är en bra målkvot. Peter Markstedt är jobbig för motståndarförsvararna. Stor och oöm i närkamperna så skapar han yta för Andreas Hermansson med sitt huvudspel. Peter Markstedt förtjänar fler mål i protokollet för sitt uppoffrande spel.

Summering…

Hammarby har säkerligen satt myror i huvudet på många s.k. fotbollsexperter i Sverige, dvs de som trodde att vi skulle ockupera tabellplats numero 14 från första omgången till den sista. Nu är ju säsongen fortfarande bara halvvägs, men jag vågar påstå att om Hammarby har rätt lag på plan, rätt inställning, vågar spela sitt eget spel och Andreas Hermansson får vara kurant så har vi ett lag som INTE skall behöva oroa sig för en degraderingsplats, därtill är laget för bra! Djurgården må stjäla alla rubriker just nu men det passar nog oss alldeles utmärkt för när segerglansen hos våra grannar från Östermalm lagt sig så kanske vi får en och annan att notera våra prestationer i ett annat ljus.

Statistik…

Som lite kuriosa kan vi jämföra årets prestationer med föregående 3 säsongers facit, efter dessa tolv spelade omgångar, läs och jämför…