ANNONS
Av , Publicerat för 24 år sedan.
Det är inte riktigt dags att sammanfatta årets säsong än, men jag skulle ändå vilja snudda vid ämnet en aning.
På lördag spelar vi vår sista match uppe i Sundsvall och går det som jag tror så kryssar vi och slutar på 34 poäng. Det skulle nog innebär att vi stannar kvar på vår nuvarande nionde plats.
En torsk och vi rasar en placering och blir tia. Vid vinst kommer vi nog plocka ett par placeringar och bli sjua. Mitt tips inför säsongsstarten var att vi skulle hamna åtta, det ser inte ut att förverkligas.
Men vem bryr sig. Vi klarade oss kvar, vilket var det primära.
Tommy Davidsson
Den dåliga ekonomin chockade oss, men när dimman lättade kunde vi trots allt se att något positivt kom ur den här soppan. För nu ser det ut som vi äntligen kommer satsa på de yngre spelarna från de egna leden. Fyra U-20 spelare har fått A-lags kontrakt och eftersom jag följt U-20 laget och även juniorlaget, vet jag att det finns mer att plocka därifrån. Personliga favoriter som Lasse Dahlberg och Fredrik Stoor kommer säkert att lyftas upp och få träna med A-laget nästa år.
Därför vill jag lyfta på smäcken en första gång för Tommy Davidsson. Han är mannen som får symbolisera Hammarbys lyckade ungdomssatsning. Det finns många fler tränare och ledare som kan ta åt sig. Jag hoppas ni vet vilka ni är och att Hammarby kommer att visar er den uppskattning ni förtjänar.
Lasse Eriksson
Det är så lätt att glömma ett fotbollslags viktigaste kugge, nämligen målvakten. Så är det inte i ishockey eller handboll. Där får målisarna alltid den uppskattning de förtjänar.
Jag vill påstå att trots många individuellt skickliga insatser av några av Hammarby spelare (jag tänker då speciellt på Kennedy och Kajan som hållit sig på en hög allsvensk nivå), så har inte årets bästa Hammarbyspelare fått den uppskattning han förtjänar av oss Hammarby supportrar.
Jag är säker på att Lasse Eriksson är den största anledningen till att vi i år slapp kriga runt nedflyttningsstrecket, sista omgången. Utan hans, i många stycken formidabla insatser, skulle troligtvis matchen mot Sundsvall nu på lördag (4/11), vara ännu en i den långa raden av “Hammarby ångestmatcher”.
Som dessa matcher har förföljt oss! Genom åren.
Jag lyfter på smäcken en andra gång, för Lasse Eriksson. Lasse kommer på klar tredje plats på min bästa lista över samtliga Hammarby målvakter genom tiderna. De två som jag sätter före på listan är Ronnie Hellström och Svenne Berka. Det är ingen dålig pall, vill jag lova.
I nuläget vet vi inte hur det blir med Lasse inför nästa säsong. Men jag önskar och hoppas att han spelade ett år till och att vi under det året (med Lasses hjälp) slussar in Erland Hellström på bästa sätt. Visst måste Hammarby ha en plan för hur det här ska gå till. Jag tror det skulle vara demoraliserande att värva en färdig målvakt och låta Erland harva vidare på bänken.
En annan morot kanske kan vara att nästa år kan Lasse passera det “heliga” talet 100. Om Lasse står mot Sundsvall i sista omgången kommer han upp i 98 spelade matcher i Hammarbys A-lag. Två till och du är välkommen in i klubben.
Att han även spelat 182 allsvenska matcher för Norrköping kanske vi ska tala tyst om.
Vad du än tar för beslut, så tack för dom här åren.
Kennedy
Jag inser nu att han är förlorad. Tyvärr har vi inte råd att behålla denna underbara Hammarbyprofil.
Han är mannen som bäst av alla spelare i årets upplaga fått mig att känna att det fortfarande finns en Hammarbysjäl som tar tillvara på det som varit klassiskt och historiskt Hammarbyspel. En länk bakåt i tiden.
Vi förlåter alltid en misslyckad dragning om den görs av en spelare som bjuder upp, bjuder till och vågar det där lilla extra. Vem ska göra det nästa år?
Jag stannar där eftersom jag skrivit tillräckligt med lovord om Kennedy i tidigare krönikor. Men självfallet lyfter jag på smäcken en tredje gång för Kennedy Bakircioglu. Mannen som sticker ut. Mannen som stack ut. Mannen som alltid kommer sticka ut. Älskad för den han är, trots den berömda jantelagen.
Lycka till och välkommen tillbaka.
Någon gång måste det vara vår tur
Här kommer en varudeklaration. Alla åsikter som du/ni kan läsa i mina “Bajentugg” är enbart mina egna. Det är alltså inte Hammarbys styrelsen, spelare, ledare eller någon annan som talar till er genom mina texter.
Jag tar intryck ifrån vad det står i tidningarna, vad som sägs på läktaren, vad som finns i mitt minne och vad som skrivs på Internet. Sedan blandar jag allt i en slag Bajenpytt och ut kommer bl.a. detta.
Nu verkar det här vara det mest aktuella som jag skrev om i mitt förra tugg och som nu ramlar in i olika mejl till mig:
När kommer den där tävlingen om nästa års Hammarbytröjor upp på hemsidan?
Låt mig då få säga att det är bara en fundering från mig som kom upp i min hjärna. Troligen har jag tagit intryck ifrån vårens tröjdebatt och det kan mycket väl vara så att någon annan kom med detta förslag. Sedan poppar det upp nu eftersom jag tycker att det ligger rätt i tiden. Vill styrelsen att supportrarna ska känna sig delaktiga då är det bara att slå till.
Jag räknar med att Hammarbys Fotbolls styrelse kontinuerligt läser det som står på Hammarby Fotbolls officiella hemsidan. Hittar det något förslag som de tycker är bra, då hoppas jag att de tar upp den frågan på något av sina styrelsemöten och därefter fattar något slags beslut. Gärna i samråd med Bajen Fans. Självfallet har Hammarbys styrelse det sista ordet.
Till sist en förflugen tanke som poppade upp igår när jag för första gången på elva år gick hela S:t Paulsgatan, från Götgatsbacken och neråt. Helt plötsligt från ingenstans flyger det in en tanke, stark nog att väcka omotiverat starka känslor:
“Någon gång måste det vara vår tur. Någon gång måste det väl för helvetes djävlar vara vår tur. Heliga fotbollsgudar! Har vi inte uppfyllt lidandes alla rimliga och orimliga kval.
Det borde vara dags nu!?
Vi som väntar på något gott, har väntat alldeles för länge.
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Comments