Frispark strax utanför målområde rakt framifrån. Den lille blonde vänsteryttern lägger bollen till rätta. Tar några steg tillbaka, tittar upp, och efter en kort ansats slår han en boll som ser ut att gå flera meter över. Men helt oväntat ändrar den riktning och går brant neråt och under ribban – till målvaktens förvåning och vår förtjusning.

“Den vajande majskolven” har gjort det igen! Ett konstverk varken mer eller mindre … med glimten i ögat och ett belåtet flin på läpparna lunkar han fram mot vattenhinken vid sidlinjen och doppar ner den fot som just gett oss beundrare glädjefnatt. Vattnet börjar inte koka, men i Nackas värld är nästan inget omöjligt.
Sen börjar han i vanlig ordning vandra fram och tillbaka utmed sidlinjen och slänga käft med fansen på sin karakteristiska söderslang. Mycke humor – mycke garv och omåttlig bollkänsla.
Efter första halvleks slut “löser vi mellanskillnad” (c:a 50 öre) och går över till andra sidan för att vara så nära showen som möjligt. Man vill ju inte missa nåt skitkul, eller hur? De e väl därför som man, efter c:a 50 år, inte missar en Bajenfight vare sig hemma eller borta. Tack vare den moderna teknologin kan jag som bekväm gubbjävel avnjuta en kanonmiddag samtidigt som Bajen sopar banan med till exempel Malmö – eller tvärtom.

Som avslutning kan jag berätta att när farbror Evert, min Hammarbymentor när jag var barn, otippat fick höra att en kompis var djurgårdare, konstaterade han enkelt att varje människa var berättigad till någon form av lyte. Han hade också humor …

Ha ett skönt slut på året!