År 2005 såg jag för få matcher om du frågar mig, för många om du frågar min man som inte delar mitt fotbollsintresse (skratt). Bäst minns jag när Petter Andersson sprang in i mål och hämtade bollen efter han gjort mål i matchen mot blåvitt. Det är vilja! Överhuvud taget var det en match då Hammarby verkligen reste sig på räkning.

Är man åttonde generationens Stockholmare, dessutom från söder, så är det ett givet val att bli Hammarbyare. Allt annat hade varit galet. Skulle gissa att mitt hjärta klappade för Hammarby redan i mammas mage. Dessutom har jag spelat i Bajen Basket när det fanns. Det är egentligen det enda dåliga med Bajen, att inte basketen finns kvar.
Men jag skulle givetvis valt Bajen även om jag inte haft min bakgrund. Bajen är ett självklart lag att älska. Jag har alltid Bajen-kaffekoppen på jobbet och det är väl en och annan utländsk minister som tittar förbryllat på den ibland.

Mitt bästa Bajenminne är naturligtvis SM-guldet!!! Äntligen, vi var det så väl värda! Jag har fortfarande kvar tidiningsklipp från dagarna som följde.
Bajen betyder mycket. Det betyder söderstadion och korv med bröd, rysare och skräckblandad förtjusning, våldsamma besvikelser och stolthet över bragder.

Framförallt tycker jag Bajen står för vissa ideal om sammanhållning och solidaritet som är väl värda att stå för. Man har satsat på både bredd och elit, och det har ju visat sig vara väldigt framgångsrikt!
Sen har Bajen alltid varit en underdog med glimten i ögat. Jag hoppas man tar med sig den attityden även nu när vi självklart ska höja ambitionerna och också blicka utanför Sveriges gränser.