Höjden av lycka eller ett mörker av förtvivlan…

Ett derby betyder väldigt mycket för alla supportrar. Det är prestige på spel, det är starka känslor och framförallt är ju glädjen efter en derbyseger ännu större än efter en “vanlig” match. I många fall kan en derbyseger även vara en kraftig vitamininjektion för spelarna. Spelare såväl som supportrar kan stolt sträcka på sig efter en seger… men minst lika skönt som en seger smakar, lika illa kan man må efter en förlust…

Om och om och om igen…

I tisdags åkte vi Hammarbyiter ut för ännu en smärtsam derbyförlust. Vi är helt tydligt inte de stora matchernas lag, det bevisar statistiken från Råsunda med all oönskvärd tydlighet. Men i det här fallet var det inte själva förlusten som var huvudbesvikelsen, utan snarare sättet på vilket vi förlorade matchen mot Djurgården:

Djurgården slog oss med vårt eget spel!

Tidningarna har i dagarna hyllat Djurgården som Stockholms bästa lag och i vissa fall gottat sig åt vårt nederlag och med facit i hand kan man inte motbestrida det. Djurgårdens seger kunde ha blivit ännu större om inte vår burväktare, L.Eriksson, hållit siffrorna anständiga. Vi skapade försvinnande lite i matchen och det mesta genom slumpen. Djurgården radade däremot upp chans efter chans och bjöd verkligen upp till en lustiger dans med oinspirerade grön-vita statister. Vi fick en glimt av hur det såg ut när VI SJÄLVA spelade så rörligt, offensivt, tekniskt och underhållande, en svunnen tid sedan…

Skall man kasta in handduken nu…?

Nej, naturligtvis inte. Vi måste ta till oss det som hände i tisdags, ta lärdom. Väckarklockan har ringt, det är dags att gnugga av sig morgontröttheten ur ögonen, ta en fräsch, upp-piggande dusch och vakna till liv igen. Efter regn kommer sol och nu på söndag är det verkligen läge för klarblå himmel igen. Säsongen är fortfarande i ett tidigt skede och det behövs fortfarande många poäng för att vi skall kunna säkra fortsatt spel i Allsvenskan 2002. Den gamla devisen gäller fortfarande: “Älska dem mest, när de som minst förtjänar det!”

Vi är “underdogs”…

Det är inte första gången vi råkar ut för besvikelser av denna grad och det är kanske det som är styrkan med “underdogs” som Hammarby. Vi tar förlusten med dämpade sinnen men sen skakar vi av oss detta och ser fram emot nästa match igen. Nu laddar vi om till hundratio mot IFK Norrköping och ger järnet… Vi Hammarbyiter måste återigen bevisa för hela fotbollssverige att vi minsann INTE ger upp trots en smärtsam derbyförlust. Vi återfinns manstarkt på Söderstadion, på söndag, och visar var Sveriges bästa supportrar finns!