Det snackas en hel del om den svenska backkrisen inför VM. Jag skall inte dra upp det där med att förbundskaptenen uppenbarligen haft en mössa över ögonen i den mån han överhuvudtaget sett Bajen spela, utan dra resonemanget litet längre och lägre ned i åldrarna än så.
Alltså: hur behandlar vi egentligen våra backar under deras karriär? Okej, i Hammarby har vi Kung Max, Kung Petur och Sultan Sulan, samt en drös med lillprinsar…och några som får starta några matcher till innan jag säger bu eller bä. Men överhuvudtaget?

Vilka är det som får spela back i knattelagen? När jublar knattepubliken? Om du har glömt det, kan jag rapportera att det i regel är storvuxna knubbiga snubbar med nedsatt empati som får lira back i de flesta knattelag. Och publiken jublar när det blir mål. Möjligen att spridda klapp hörs om en sån där jätteback köttar iväg bollen upp mot dungen (du som varit på Kanalplans Grus vet vilken dunge som avses…) och förstör motståndaranfallet.

Vilka spelarnamn är det som trycks upp på köpetröjorna?
Vem spelade back i Västtysklands VM-guldlag 1974? Inte ens jag har någon aning på rak arm, fast jag var en tioårig back just då med ett glödande fotbollsintresse. Vem som gjorde 2-1? Gert Müller, “Der Bomber”, såklart.
Ronaldinhotröja, anyone? Henke? Ljungberg? Självklart! Campbell eller Cole? What?

När vi var med knattelaget i Italienska Riccione i fjol avslutades träningsveckan med tröjshopping. Vi hittade alla Juventus mittfältare och anfallare på butiksställen, men inga backar. Vad skickar det för signal till killarna? Eller tjejerna, för den delen?
“Pappa vill att jag skall göra många mål” säger killarna till sin tränare när vi skall lira match.
Vad svarar man? “Grattis, jag tänkte att du skall spela högerback idag” ?

Det finns naturligtvis en krass ekonomisk verklighet bakom drömmarna; en rutinerad anfallare, t ex en seg trettioåring som kan gå in och vända en Champions Leaguefinal på egen hand efter sextio minuter är naturligtvis djäkligt värdefull. Det är som ett val mellan Lamborghini och Ford Mondeo. Men hur klarar han sig om mittbackarna inte ens klarar av sitt markeringsspel på fasta situationer? Det hjälps liksom inte. Så vi behöver dem. Men hur?

När får vi ett klimat som även hyllar våra duktiga backar?
Jag kan lova dig. När vi har det, får även det Svenska Landslaget de backar som det (möjligen, trots förbundskaptenen) förtjänar.