Vem är dagens Nacka och vad skulle vi kalla honom? En spelare som skall få ett artistnamn måste till att börja med ha karaktär. Man skall se på 45 mils avstånd (tänkt som den ungefärliga sträckan mellan Ullevi och O’Learys på Centralstationen i Stockholm) vem han är. Man skall förstå på sättet att hantera bollen att han har någonting som är speciellt. Och man skall helst gilla spelaren också. Annars blir artistnamnet inte så värst bra.

Exempel: jag uppskattade Kennedys spel och allt han gjorde för oss, men hans spelstil föll mig aldrig på läppen riktigt. Om jag skulle försökt mig på ett artistnamn där, skulle jag förmodligen sett löpstilen och närkampsattityden framför mig och döpt honom till “Seglardojan” eller någonting sådant. Jag ber om ursäkt, men det är lika bra att erkänna sådant bland vänner, eller hur?

Så vilka såg vi mot Gais som förtjänar ett eget artistnamn? Många. Mitt i denna brutala brittisk-leråkermatch var det flera spelare som visade karaktär.

1. Sebastian “Basse-Kasse” Castro-Tello

Basse är ett bra namn på en Sebastian. (Vi har en bland mina 95-knattar också. Han är inte ett dugg lik sin A-lagsnamne, men så är han också en stadig vänsterback, litet Markstedt meets Max.) Men lägg till en ständig målfarlighet och en närmast Pinones-Arcesk vilja att näta ur omöjliga lägen, så börjar artistnamnet ta form. Den unge Castro-Tello slet i allt som var i vägen och det är just den viljan, detta inre tvång att bara värsta drämma iväg bollfan mot mål som karaktäriserar BASSE KASSE.

2. Erkan “Markattan” Zengin

Erkan har gått från att vara en viljestark typ med ett bara mycket lätt åtskruvat topplock och många fina finter långt ned i bakfickan via en supersub-säsong till något av varje backlinjes värsta mardröm. Han har balans, han gör arytmiska kattlika finter, han dansar, klänger och utmanar utan någon tillstymmelse till självkritik. En mar-dröm för varje backlinje som möter honom och en Markatta i laget. Jo, svansen förstärker intrycket.

3. Avdelningen otippat: Jocke “Husvagn” Jensen

Om Erkan har tagit närmast medelhavska danssteg in i A-truppen och vidare, är Jocke Jensens väg in i publikens hjärtan desto rakare. Jocke är mannen som tar E4:an till rätt placering på planen. Jag har påpekat det förut: har ni märkt hur även motståndarnas tempo faller när Jocke rör bollen? Yngre motståndarforwards stannar till och visar den kloke åldermannen en sorts respekt. När jag ser Jocke tänker jag på Jock Ewing, Chivas Regal, speglar med rökfärgat glas, brun manchester till orange skjorta och matchande Adidasoveraller till hela familjen. Till och med när han springer, ser det bekvämt, tillbakalutat väletablerat och liksom litet Volvo 244 DL ut. För er som minns den bilmodellen, alltså. Jocke “Husvagn” Jensen har spänt sitt förtält över straffområdet och bjuder inte in vem som helst till ett parti vändåtta, så mycket är säkert.

Vad tycker du?

Artistnamnsredaktionen återkommer med fler idéer.