Nu har jag varit fysansvarig i Bajen i cirka fem månader och det har varit en tid att lära känna spelare och ledare, identifiera behov och fysisk status, se vad för resurser som finns att tillgå, få spelare och andra också för den delen att förstå tanken med det fysiska upplägget, organisera upp roller med mera.
All fotbollsträning är egentligen fysisk träning men det gäller att träna klokt så att spelarna ständigt har en uppåtgående och stigande kurva i sin kondition, snabbhet och styrka.

Prioritet ett blir givetvis då att hålla spelarna skadefria så att spelarna inte behöver börja om tre-fyra gånger under säsongen. Generellt efter skada säger man att det tar runt sex månader att träna upp muskeln till samma styrka och rörlighet som den hade före skadan, så sex månader har varit mitt riktmärke för att få spelarnas svagheter i balans.
Vi kan ta baksida lår som ett exempel. Detta är en muskel som oftast är svag hos fotbollsspelare, mycket därför att främre lårmuskeln dominerar arbetet hos en fotbollsspelare. Baksidan arbetar mest när vi går eller springer i kuperad terräng vilket fotbollsspelare inte gör, förutom när vi i Bajen tar oss från plan upp till omklädningsrummet på Årsta. Därför lägger vi in övningar som stärker baksidan minst två gånger i veckan. Målet är att få en styrkebalans där fram är 60 procent och bak 40 procent (ligger det på 70-30 så tar det minst sex månader att träna upp).
Nu har vi inte gjort några tester på spelarna för att kolla dem individuellt, men detta styrkeförhållande är generellt hos idrottare som tränar på plant underlag. Med andra ord, när balansen är nådd kommer spelarna att ta upp snabbhetsträningen bättre, skjuta hårdare och minimera risken för skador avsevärt.

När det gäller konditionen ligger vi också i rätt fas, som jag ser det, och jag tror också spelarna kommer att orka mer, eller löpa mer vad det lider. Jag brukar studera Aftonbladets analys av antalet löpmeter och kan konstatera att jag skulle vilja att vi löper mer, speciellt på vissa positioner. Men visserligen finns också motståndare som kan ta bort vissa ytor med taktik som lågt försvarsspel, styrspel där man pressar högt på en kant och lågt på den andra, och så vidare.
Det intressanta är dock hur mycket vi springer i förhållande till motståndarna och där har vi nästan i varenda match löpt mer. BP löpte mer än oss, Örebro likaså men i båda matcherna hade vi ett bollinnehav på 60 procent. Alltså fick båda lagen jaga boll för det mesta och mest löpmeter hade centrala spelare i motståndarlagen. Man kan alltså inte bara titta på antalet löpmeter.
Något som skulle vara intressant att få uppgifter om är hur många meter spelarna lägger under sig i höga farter, säg 24 kilometer i timmen och över. Det är där som det verkligen gör skillnad, och det är de farterna man vinner matcherna, samt i förmågan att återhämta sig.

Jag har också valt att analysera varje skada så att vi kan utvärdera varför och kanske kan vi då få ett därför, så vi kan undvika liknande skador i framtiden. Ett exempel är Isak som sträckte sig i låret på de första träningarna i januari. Vid en närmare koll visade det sig att det varit mycket avslutsövningar på Bosön med U21 veckan innan. Så för att undvika framtida skador av liknande art kommer vi kontrollera med landslagens fysansvariga hur belastningsgraden sett ut.
En viktig faktor är att spelarna under träning inte skall ha ont då smärta indikerar ett fel som i ett senare skede kan innebära en allvarlig skada, spelarna skall främst vara smärtfria i leder och muskelfästen. Har man lite ont efter en smäll är det oftast bara att köra på, men vi kan inte slita ut spelarna och har de ont skall de rehabträna. Det är något som vi kan förlora på i ett kort perspektiv men definitivt kommer vi vinna på det på sikt. Inte minst innebär att andra spelare får mer speltid, testas på andra positioner och fler spelare kan behålla en stigande utvecklingskurva. Styrketräning kör vi två gånger i veckan med kropp – och ibland swizzboll – som redskap. Mest för att bibehålla det vi byggt upp under vintern, men också för att balansera upp fotbollsspelarens självklara svagheter. Mer om styrka får ni läsa om till vintern.

Det har varit en del debatt om vad som krävs för att vi skall lyckas komma ut i Europa igen, och i och med att jag jobbat en hel del med världseliten i andra idrotter så har jag ändå en del att jämföra med. Jag har också varit med kring ungdomslandslagen, band annat i EM-kval för P17 i Grekland. Här är mina synpunkter på vad vi måste bli bättre på.

För det första:
Den atletiska nivån på elitspelare i Sverige måste bli högre. Spelare i de stora ligorna i dag är fruktansvärt bra atleter och det finns få spelare som har klara brister. Jämfört med Sverige, där vi kan ha spelare som exempelvis har svårt med huvudspelet.

För det andra:
Koordinationen, alltså förmågan att kontrollera sin kropp framför allt i höga farter men också att anpassa kroppen till bollen. Det är inte ovanligt att se en spelare i de större ligorna ta ner en boll i hög fart i en hög bollbana ovanför sitt eget huvud, vilket givetvis förutom koordination kräver smidighet och bra rörlighet i lederna. Man har också en förmåga att passa bollen vidare utifrån nästan vilken vinkel som helst.

För det tredje:
Domarna måste tillåta mer i närkampsspelet. Vi är väldigt starka i svensk fotboll. Vi tränar mycket gym, framförallt sedan Djurgården tog SM-guld och deras omtalade styrketräning spred sig som en löpeld bland klubbarna.
Men när får spelarna användning av styrkan då nivån på bedömningarna oftast är alldeles för låg? Domarna måste helt enkelt höja nivån. Detta blir väldigt tydligt på ungdomsnivå när vi möter internationellt motstånd utomlands där nivån är högre.
För det fjärde:
Vi bör bli mer noggranna i vårt arbete med det tekniska. Skall vi hävda oss bör vi bli mer noggranna i våra mottagningar, i passningarna, och driva boll och så vidare. Vi bör också börja väva in det tekniska i det taktiska så att det blir en förståelse för varför man skall flytta boll eller passa i vinkel, exempelvis. En spelare med en bra spetsegenskap kan på egen hand skapa tre-fyra lägen åt sig själv, men har vi inte de spelarna måste vi ta vara på de chanser vi får. Effektivitet med andra ord.

För det femte:
Träningsförutsättningarna måste bli bättre. Träningsmöjligheterna är till stora delar i Sverige är helt undermåliga, och fler inomhushallar ser jag som fystränare som en av de viktigaste åtgärderna.

För att förklara kroppens reaktion på kyla och träning skulle antagligen krönikan bli alldeles för lång så jag väljer att avsluta här, även om det också säker finns andra saker som man kan tänka sig men det har andra redan berört.

För framtida segrar för Bajen