Alla som läst mina tidigare krönikor vet att jag känner en genuin avsky för månaden februari. Det faktum att vi år får spela riktiga tävlingsmatcher under denna avskyvärda månad, förändrar inte det faktum att det är motbjudande att hela tiden klafsa omkring i brunt slask i ständigt halvdunkel.

Häromdagen var jag på väg till jobbet. Som vanligt var det motvind. Det är det ju alltid så här års. Oavsett åt vilket håll man är på väg. Jag drog ner min bandysmula i pannan och pinnade på så gott jag kunde.

Inte blev det bättre när jag kom fram till Centralens entré mot Klarabergsviadukten. Där stod en snubbe i byggarmundering och rökte cigarr. Det stank skit helt enkelt. Att han hade en bajenhalsduk knuten runt halsen var dock helt klart en förmildrande omständighet.

Snubben måste ha sett att jag ogillade cigarrök, för att tittade på mig och sade.

– Förlåt, jag vet att det luktar apa, men jag var bara tvungen att röka den. Jag blev nämligen farfar för en kvart sedan och gubbarna tvingade på mig den här giftpinnen. Jag måste hinna röka upp den innan tanten kommer och hämtar mig. Vi skall upp till SÖS och kika på underverket.

I samma ögonblick tutade en bil som hade stannat till på Klarabergsgatan. Från förarsätet vinkade en dam i femtioårsåldern. Snubben fimpade snabbt sin cigarr och hoppade in i bilen. När bilen åkte i väg såg jag att den var prydd med två bajenmärken på bakrutan.

Jag stod kvar och såg bilen försvinna ner mot Åhléns City. Plötsligt var februarimorgonen inte så kall längre.