Efter ungefär tolv timmars flyttande, kånkande, slipande och IKEAnde sitter jag nu femton timmar innan avspark mellan Gais och Hammarby och försöker få ner lite funderingar om matchen.

Men ju mer jag funderar på det, desto mindre kommer jag på. Det finns inget att snacka om, inget att tänka på. Det är vinst som räknas, that’s it. Mot Kalmar funkar det (nästan) att förlora bara man spelar bra och så länge man kan skylla på domaren. Mot Gais funkar inte det. De är ett bottenlag (nästan) och sist slog vi dem med 5-2. Denna match bör inte vara några större bekymmer.

Men – märk väl – jag väljer ordet bör. Vad Bajen bör och inte bör göra har slutat att gälla efter sommaruppehållet. Med fyra raka förluster och ännu mera minus på grund av några idioters påhitt, är det svårt att tro att det faktiskt är samma lag nu som vi såg för bara tre-fyra månader sen – som slog både MFF och Göteborg på bortaplan och krossade AIK enkelt hemma.

Själv har jag suttit och tittat på just de matcherna och drömt mig tillbaka. Jag hoppas att Linderoth och grabbarna gör detsamma. Tittar man på det laget så var det ett jävla go i spelarna, de spelade som om de ägde hela Allsvenskan. Och det är precis så de ska spela också. Nu är det dags att få tillbaka det självförtroendet och ta sig tillbaka till toppen. Det är inget att snacka om – egentligen.