– Fan, nog är det litet vår i luften? Hähää!

Larsa log rödbrusigt och lyckligt bakom det gråsprängda skägget, tog med förbluffande smidighet ett par danssteg i sitt minimala kök och dängde en silltallrik i bordet framför mig.

– Vad dricker du till? Jag har grön-vit T-doja, kan det vara nåt?

Döm om min förvåning när en ytterst välliknande plastflaska med T-spritsemblemet och Hammarbyloggan landade på bordet.

– Vad är det här? frågade jag.

– Hähä, det är “Plytet” som gör dom! En gammal polare. Han är en mästare på hemkört och hans svåger har kontakter som trycker flaskorna. Nu skall vi fira!

– Vad firar vi?

– Världens bästa försäsong, såklart!

– Du är ju inte alldeles riktig, invände jag. Kräktes du inte när vi torskade mot BP?

– Varför då? Larsa slog ut med sina grova händer och höjde ögonbrynen. Hela mannen, från de slitna raggsockorna till den urtvättade bajensweatshirten signalerade nittiosex kilo oförfalskad förvåning.

– Nu får du förklara dig, slog jag fast.

– Bajen är ju världsmästare på försäsonger som inte har någonting med allsvenskan att göra. Tidigare om åren har Pablo baljat gång efter annan och vi har sett så tokstarka ut och sedan har det blivit pannkaka av alltsammans.

– Stämmer det verkligen, invände jag. I fjol var det en bra försäsong och då kom laget med självförtroende till de första matcherna…och så ledde vi allsvenskan vid uppehållet.

– Det må väl vara, sa Larsa, men var det verkligen Bajen? Nä, det var det ju inte. Och i år är det faktiskt omställningsår.

– Vad menar du med det?

– Jag menar att det här är ett sådant år som vi skall ägna extra noga åt att vara Bajare med stora bokstäver. Älska ditt lag som mest när de förtjänar det minst. Jag funderar till och med på att stödköpa en sån där ny matchtröja från Najki. Häähäää!

– Jag är ändå inte riktigt med dig. Tycker du att det är okej att vi gör bort oss på försäsongen?

– Alltså, förklarade Larsa med sänkt stämma: jag känner ju till ditt valspråk “Glöm aldrig Gefle”. Men nu är det ju såhär att kidsen som lirar i A-laget inte har så långt minne….ja…Sulan minns det säkert, han är ju en lärd man, men de andra…och då kan riktiga brallneddragningar faktiskt vara bra.

– Jag vet inte om jag håller med. Fettorsk mot ett förortsgäng….försökte jag.

– Näru, skrattade Larsa och hyttade med ett knotigt pekfinger i min riktning: Förnedringar kan vändas till positiva ting och en svag försäsong (skål för den, förresten!) innebär att laget kanske för en gångs skull inte går in med skorna i nyporna och planterar dem på Söderstadions bruna tuvor i april. DU har ju själv sagt det:

– Vad har jag sagt?

– Vi har en ny tränare, en ny spelidé, ett nästan helt nytt lag – och i praktiken så blir ju ett lag ett nytt lag när man byter tre spelare – ny träningsarena… tutti. Det är klart att vi måste börja med att få däng och skärpa oss. Jag tycker inte alls om att Bajen skall lysa klart som någon sorts storklubb och vara en självklar favorit. Som om Kenta skulle ha varit favorit i melodifestivalen liksom….

– Men varför inte?

– Nu får du tänka litet, unge man. Stryk, elände och som bäst halvtaskiga matcher mot Örebro, Norrköping och Syrianska. I år kommer ingen match, inte Gaispremiären borta, inte Trelleborgspremiären hemma att vara given på förhand. Då kanske vi äntligen lär oss det Linderoth aldrig fick in och det är att spela som Bajen mot alla lag – inte bara mot topplagen. Häähäää…

– Fyll på mitt glas med mer grönvit T-doja, replikerade jag. Det här kommer att bli en lång natt.