Nu visade det sig att det inte var så farligt. Hon grät bara i några sekunder innan hon övergick till att skälla på tyg-getingen i som hängde i taket på barnavårdscentralen. Den var ju faktiskt inte helt olik en AIK:are.

Jag hade verkligen inte behövt oroa mig. Elsa var på strålande humör. När vi kom hem från BVC, satt hon i mitt knä medan jag sjöng “Bajen var namnet” för henne. Hon sjöng med så gott som en tremånaders bebis kan och skrattade så hon kiknade. Hon älskar bajensånger och just den sången gör henne alltid jätteglad.

I takt med att oron började släppa, började jag fundera över kvällens match. Bilderna från 0-0 matchen mot Sundsvall fanns fortfarande på näthinnan. Jag var faktiskt riktigt ledsen när jag lämnade Söderstadion efter den matchen. Det var lite samma känsla som när man var liten och var på kalas som avslutades med fiskdamm. Man hade förväntat sig en påse med godis, men i påsen låg en j..a apelsin. Frukt är INTE godis!

Det behövdes förändring. Det var kring det som tankarna kretsade när jag senare på kvällen stod på tunnelbanan på väg på Gullmarsplan.
Eftersom jag inte har något inflytande över laguttagningar eller taktik, bestämde jag mig för att fokusera på det lilla. På mitt eget upplägg av fajten. På de rutiner som jag alltid har inför match. Vad kunde jag göra annorlunda?

Första steget till förändring var att jag inte köpte någon vurre, trots att jag var jättehungrig. Innan matchen mot Sundsvall köpte jag en Bamse med bröd. Jag vill kunna klappa i händerna under uppvärmningen och då kan man inte ha någon äcklig korv i högernäven.
Andra steget var att frångå mina principer och köpa en resultatlott. Lotten skulle ge vinst vid noll-noll i halvtid och 0-2 vid full tid. Jag rev genast sönder den.
Tredje steget var att inte gå på muggen trots att blåsan, till följd av ett rikligt intag av kaffe, var av en annan uppfattning. Här skulle det lidas för konsten!

Min taktik lyckades! Den här gången var jag betydligt nöjdare när jag gick hem. Nu var väl i och för sig inte Assyriska någon direkt värdemätare – man hittar spelare med mer hjärta och kunnande i ett genomsnittligt Kinder-ägg, men en seger är alltid en seger. Någonstans i min otäckt vidskepliga hjärna är jag övertygad om att mina ändrade rutiner hjälpte till …
När jag kom hem sov Elsa som en liten prinsessa. Jag ville inte väcka henne, men när jag viskade slutresultatet i hennes lilla öra, log hon lyckligt med hela ansiktet. Jag har en klok dotter.