Hans-Olov “Hooo” Öberg P-64, Söderbo, kapitalförvaltare, hemsideskribent, deckarförfattare samt ledare för “High-Five” – Hammarby P-95:5.

Jag såg matchen i går och sällan har det varit så svårt att välja mellan skratt och gråt. Yngre åskådare i min närhet hade inga svårigheter: ”Haha! Malmö torskar och tjänar inte jättemycket pengar, men tvingas springa så mycket att dom är trötta i nästa allsvenska omgång” var ungarnas tes. Taktiskt klokt, men måhända trist för fotbollssverige.

Det som får åskådaren att välja gråt i stället för skratt är att Sverige har ett fantastiskt landslag (och jag hoppas förstås att det omdömet står sig genom det kommande VM-kvalet) men en uppenbarligen inte lika fantastisk liga. UnReal Malmö – SM-Guldvinnarna i fjol – förnedrades efter noter och den fråga som hänger kvar och skrapar mot var mans gomsegel är förstås “varför?”
Jag tror att det handlar om stålarna. Sverige får fram bra fotbollspelare. DET är inte problemet.

Problemet är att det inte finns tillräckligt många fans och därmed tillräckligt stark ekonomi i de svenska klubbarna för att behålla våra lirare när de ibland feta, ibland skrattretande magra, buden från utländska klubbar kommer. Allsvenskan kommer in i en ond cirkel där nivån sakta men säkert faller och hittills har de hemvändande proffsen inte förmått göra någonting åt det. Än så länge verkar de internationella klubbarna göra bättre affärer än vi. Totte och Salle gör för en handfull miljoner lika mycket nytta där de är nu, som flera av de allsvenska klubbarnas dyra importer.
Och så fort någon spelare visar talang flera matcher i rad, blir vederbörande ryckt. Och sådär håller det på.
Hur skall vi få ordning på problemen?

Klubbledningarna säljer reklamplatser, pryttlar och biljetter för allt vad tygen håller. Säkert går det att sköta många fotbollsklubbar ännu mer professionellt på marknadssidan än vad vi gör idag, men däri ligger förmodligen inte den stora möjligheten till förbättringar.
Kan vi få bättre betalt för de spelare vi säljer? Säkert. Om de högre ekonomiska kraven på klubbarna leder till starkare balansräkningar, kan alla klubbar förhandla med mer is i magen. Det skadar naturligtvis inte prisbildningen.
Smarta rekryteringar, att hålla i de pengar vi har är också en viktig faktor. Intrycket från allsvenskan såhär långt är att det inte är de dyraste spelarna som står för underhållningen. Vad har Anders Svensson åstadkommit om man jämför med t ex Erkans prestationer? Vi får väl se på måndag. Eller håller inte Svensson ännu?

Men Bajenmodellen kan vara lösningen. Om vi bara kan hålla i våra lirare några år till. Låt mig förklara: just nu tycker jag mig se hur Bajens om inte unika så i vart fall konsekvent genomförda, ungdomssatsning med 84/85-gängets unga, hungriga lirare som blandas med de gamla och törstiga börjar betala sig. Erkan, Runa, Petter A, David och de andra yngre spelarna har kapacitet att bli riktigt bra. Min önskedröm är att det här gänget, som just nu dessutom har en sådan ”äcklig” medvind kunde hållas samman några år till samtidigt som de utvecklas och växer i erfarenhet via sina landslagsuppdrag i samma snabba takt. Samtidigt återvänder publiken, ekonomin stärks så att vi kan ge dem konkurrenskraftig ersättning för sitt slit… och då, om inte förr kanske man kan stänga av teven efter ett Champions League-kval med ett – icke skadeglatt – leende på läpparna.

För övrigt vill jag påminna om att vi ALDRIG får glömma Geflematchen. ALDRIG!