Stefan “SHQ” Holmqvist 31 år, söderbo, attitydatlet och frilansjournalist.

Nu skall jag ta och tala om för er hur illa det kan gå med pay-per-view i denna “rättigheternas” bytesvärld. Låt oss titta på England.

Få bolag har gjort ett sådant seriöst försök att slå ihjäl fotbollen som det engelska bolaget ITV. Deras mordförsök syntes förra året i engelska division ett.

Engelsk fotboll var i trettio år en lördagstradition. Klockan 22.00 kunde man på puben det anrika programmet Match of the day. Det bästa ur tre matcher nedklippt till en timme utan tramsig reklam och detta med världens bäste fotbollskommentatorer. Mellan matcherna öppnades en expertpanel med f.d. spelare som inte bara hade en 100+ landskamper utan var vältaliga. Den evigt försvarskritiske Alan Hansen, den skarpsynte Trevor Brooking och Mark Lawrenson lyfte fotboll till en helt ny nivå långt bortom exempelvis svenska journalisters pladder om “balansspelare” och formationer.

Därefter löpte kontraktet ut 2000. In kom ITV med plånboken och köpte hela programmet och förvandlade det hela till fotboll på pajashattsnivå. Sämre kommentatorer klev in och de analytiker – som tidigare vågat vara kritiska och inte hycklat med det faktum att fotboll ibland kan vara förbannat tråkigt att se – byttes mot leende typer.
Analyserna blev ett hån :Matcherna är upphackade med reklam och allt – precis allt – är jolly wonderful och tremendous. Det kan låta löjligt men när Robbie Fowler sniffar kritdamm framför Everton-fansen eller När Hasselbaink ger fan i att passa sina medspelare så är det okej för experterna att kalla detta för dumt, oansvarigt och oprofessionellt.

Det vågar man inte när sponsorer, slötittande medelklass, och andra marknadsfaktorer styr.

Men det stannade inte där. Andra rättigheter sögs upp. Division ett, två och tre-fotbollen köptes ut från bSkyb för £315m. Sky som varken varit ambitiösa men ej heller försökt måla upp engelsk lågliga fotboll med kommersiellt svammel accepterade budet. Granada och Carlton bildade ITV Digital som skulle sända lågliga fotboll i en speciell kanal med en digitalbox.

Detta innebar att Division ett klubbarna genom förbundet äntligen skulle få mer TV-pengar. Men precis som Internet-branschen så tycks marknadskrafterna tro att affärsverksamheten skall växa ur tomma intet. Så blev det inte. Istället gick ITV Digital och talade om att man på grund av den redovisade förlusten inte kunde betala klubbarna enligt kontrakt.

För klubbarna var detta synnerligen katastrofala besked. Cirka 30 stycken klubbar var förra året i direkt farozon för total konkurs och ytterligare 20 klubbar är hotade. Coventry, Sheffield Wednesday kan vara borta inom ett par år. Eftersom en del klubbar räknande att få sina pengar har de spenderat därefter. Detta för att konkurrenterna gör likadant. ITV Digital betalade inte ut pengarna. Man kunde förhandla eller gå till domstol. Sak samma: De fick inte pengarna i tid.

Det visade sig snabbt – och för den kunnige inom fotboll; inte oväntat – att personerna som såg matcherna på ITV understeg kraftigt personerna som såg matcherna Live. Vilket alltså innebär att i miljonstaden Oxford där 9000 personer ser Oxford United spela så sitter en, tja, 1000 i Oxford och ser matchen på TV men få har betalat eftersom
pubarna betalar och sänder gratis. Det var en felberäkning av gigantiska mått.

Vad fan tänkte man på?

Hornby skriver i Fever Pitch att den lilla och ibland bråkiga klicken, eldsjälarna, som utgör kärnan bland fansen. Att det är dessa som aldrig sviker när laget gått ned en division och då hörs de och syns allt mer.
Detta för att medelklass pappan som halvföljer samma lag (och som berömmer Beckham när han skruvar in en frispark på sitt eget lag) inte längre vill gå och syns allt mindre. Eldsjälarna som är fundamentet i fotboll är nästan
all publik i de lägre ligorna. Dom kan inte mutas med Gladfotbollens TV-valium eller medelklassfamiljens sofftittande.

Det är ju det som de vill komma bort ifrån.

Dom står där dom står och flyttas runt mellan övervakningskameror, ändrade matchtider och av stinkande bussar. Dom har pengar och dom lägger dom direkt till sin klubb. Detta är ITV Digitals “marknad”.
Allt är dock inte domedag och dekadens: Det finns en patenterad lösning på allt detta och det är dom vi just beskrev: Fansen.

Det är dom som tröttsamt får öppna sina plånböcker och lösa ut dessa skulder. Må det vara fans som grupp som i Wimbledon eller som ett enskilt, rikt fan som i Palace Simon Jordan.

ITV digital vad alltså en grov felräkning. Man satsade på en publik som inte fanns och kan nu inte hosta upp pengarna. I omgångar har man erbjudit utbetalningar långt mindre än de £178.5 Miljoner det hela slutade med att Murdochs Sky köpte tillbaka rättigheterna och nu har Bradford – som förra säsongen anpassade kostymen efter TV intäkter på £2M – fått £500.000 att skuldsanera och förbereda sig. Bradford har 3 registrerade spelare. Från Sky – till ITV och tillbaka till en sämre deal: Sky. Klubbarnas påverkan genom förbundet FA har varit minimal.

Förutom den förtjusande tanken att skicka in ett väldrillat korrektionskommando och sätta stöveln mot strupen på de räknenissar som är skyldiga till denna ekonomietiska kriminallitet och denna stöld så kan man börja undra vad som i helvete försiggår.

Här i Sverige skulle ett liknande scenario bli överdjävligt:

Alltså Hellströmers mullor som jagar skulder med elitlicensens Surrah i en hand samtidigt som Helsingborgs ekonomiska dekadens passerar ostört så viftas det med våra TV rättigheterna i form av skalbolagsdasspapper
med kaoutchukparagrafer i den andra.

Är det inte dags att klubbarna själva får sälja ut rättigheterna till vem och hur de vill? Är det inte så att förbunden och mediebolagen behöver oss mer än vad vi behöver dom?

Pay Per view är ingen orättvisa Lindqvist. Det är bara ett medium som kommer generera intäkter som alltid varit högre. För av någon dunkel anledning så finns det fler som gillar Bajen än Örebro.