Hans-Olov, “Hooo” Öberg P-64, Söderbo, kapitalförvaltare, hemsideskribent, deckarförfattare samt ledare för “High-Five” – Hammarby P-95:5.

Man brukar göra sig lustig över finansmarknadens sätt att skicka aktiekurserna upp och ned. Telia är en folkaktie ena dagen och en utskälld skitfirma nästa. Ericsson är på väg att ta över hela riket ett år, utbombat året därpå och numera nästan tillbaka i rampljuset igen. Företagsledare likaså. Kommer du ihåg Percy Barnevik? Hur alla älskade honom? Ericssons nya fixstjärna Carl-Henric Svanberg är just nu det bästa som hänt sedan det skivade brödet uppfanns, men spåren från upphöjelse till landsförrädarstatus förskräcker.

På samma härliga sätt, fast i mycket, mycket större skala är det med fotbollen. Svängningarna i vår syn på spelare och hela lag går snabbare än bollen mellan fötterna på Aubynn på Råsunda för någon vecka sedan. Kvickare än Kalmars nummer nitton i går kväll.
Bakom alla myter finns en verklighet, men när verkligheten får vingar och flyger iväg blir allting så…spektakulärt. Ibland är det roligt, ibland skadar mytbildningen mer än den tillför.
Efter Allsvenskans första omgång för vår del såg jag redan hur fröet till flera myter började gro. Och efter andra omgången börjar kanske nya göra sig gällande.

Den första myten gällde Jeffrey Aubynn. Han hyllas som Hammarbys nye hjälte. Inte alls oförtjänt i sig, jag menar: hur kul var det inte att se hans understundom rationella, understundom härligt oförutsägbara spel för en vecka sedan. Men är det bra att börja hylla någon efter en bra match? Igår gick han mållös av planen. Vad händer om det fortsätter över en match till. Som jag skriver det här börjar en melodi från Söderstadion 2003 rulla i mitt bakhuvud “Skriv på, Micke Andersson, Skriv på….”
Jeffrey säger dessutom en hel del bra grejor som är lätta för journalister att citera. Det bidrar till mytbildningen. Efter första omgången hade vissa krönikörer utsett honom till “Bajens härligt kaxige” Aubynn. Efter gårdagen hette det “varannangångsspelaren”. Öhh..va?

Myt nummer två är dålig och gäller Björn Runström. Han föll i förra veckan och igår också, flera gånger. Och varje gång hävdade motståndarna att det var filmning. På Råsunda fick han faktiskt en frispark. Vi nöp oss i armen. “Såg domaren verkligen vem det var som blev fälld?”. Igår gick han väl i stort sett frisparkslös av planen? Kanske skulle Runa må bra av att lira som ett riktigt råskinn i några matcher och mer eller mindre kötta sig fram genom motståndarförsvaren bara för att liksom bevisa att han står på benen när han kan?

En bubblarmyt är den om Petter Andersson. Han har fått väldigt bra förhandsrecensioner och har utnämnts till Bajens stora hopp. Utan att be om det. Men redan efter första matchen hördes tvivlande toner ur pressen. Är han en sådan superstjärna som alla påstod? Och så känns det plötsligt som att media skyller på Petter när han inte levererar det som medierna i sin redaktionella eufori hittat på att han borde kunna. Igår kom vår unge kämpe till korta mot en mur av jättedrängar från Kalmar. Petter kommer. Han hade flera anbud på mål. Men låt oss hålla myten litet på gräsmattan, va?

Under de första omgångarna grundlade också Assyriska myten om sig själva som strävsamma underdogs med en Egen Kultur. Hela upplägget på Råsunda med en ganska spektakulär tifo, en inhyrd Assyrisk popstjärna “direkt från USA” en lokal stjärna som framförde “Du gamla du fria” inför matchen, folkdansen i paus och den självförbrännande offensiven EFTER utvisningen talar samma språk. Liksom segern mot Änglarna. Om Assyriska ramlar ur – vilket jag inte utesluter, men inte heller förhandstippar – kan dom ju alltid använda en av slutreplikerna från den legendariska soulfilmen the Committments. Du vet, den där den mytomaniske trumpetaren förklarar för sin bandledare (efter att bandet spruckit, och missat Den Stora Chansen) “Success would have been predictable. This way it’s poetry”.
Härnäst är det vi som möter Änglarna. Vi slog Assyriska, och Assyriska slog dem, så…saken är väl klar då? I övrigt har jag två frågor. Varför sjunger vi aldrig “Snart kommer Änglarna att landa” när vi möter dem? Och vilka nya myter kommer att skapas under denna match?