Leif “Myran” Ekstig Före detta Hammarbyspelare och numera sportjournalist. Har skrivit “Nacka – ett liv utan gränser”. Styrelseledamot i Stockholms Fotbollförbund i 21 år.

På denna harmoniskt undanskymda idrottsplats laddar Söders favoriter för nya allsvenska utmaningar.
Det var här, på Årsta IP, som jag själv en gång i tiden spelade massor av matcher i Hammarbys reservlag. Ibland med Ronnie Hellström och Kenta Ohlsson. Men en gång tog det hus i helsike och till Årsta IP kom det lika mycket folk som när A-laget lirade på Söderstadion.

Året var 1966 och Hammarbys från Allsvenskan degraderade elva lirade så uselt att A-laget haft under tusen åskådare på sina matcher. Blott 6.300 åskådare på hela våren.
Det var då lagledningen bad Nacka Skoglund göra come back. Det var då Nacka gjorde sig klar för en reservlagsmatch på Årsta IP. Det var då reservlaget helt plötsligt blev attraktivare än A-laget – hela Årsta IP var sprängfyllt med åskådare.

Idag är tempot högre än på Nackas tid, Anders Linderoth utropar krävande order – han håller fast vid sina grundprinciper om tekniskt spel med korta snabba passningar.
Sällan har väl den inställningen och taktiken fungerat bättre än i Råsunda-derbyt mot AIK härförleden. Med vickande kroppsfinter och snabba direkttillslag söndertrasades “Gnagets” backlinje till rent träflis. Sönderdelade skärvor i ödelagt försvarsområde.

Det var derbyt som gav överbetyg åt debutanten Nadir Benchenaa, och därmed är jag inne på ett ämne som jag behandlat tidigare – nämligen vikten av att skapa egna produkter. Problemet är att agenterna lockar ut ungdomarna i Europa på tok för tidigt. Många talanger klarar inte av att mogna i ensamheten i ett främmande land. Utvecklingen avstannar, en del kommer tillbaka – precis som Nadir Benchenaa.
Anders Linderoths chansning på denne 19-åring i derbyt gick hem. Sådant kallas för fingertoppskänsla.

Tränare Linderoth hade samma landslagstid i blågult (1972-80) som Ralf Edström, men den senare blev betydligt oftare rubrikernas man. Fick redan 1972 smeknamnet mr Nickson. Linderoth minns jag mest från fotbolls-VM i Argentina 1978. Såsom utsänd skribent for man runt i blixtrande tempo, och bäst minns jag nog 1-1-matchen mot Brasilien i Mar del Plata.
Ralf Edström var inhoppare, men tydligare minnesbilder finns från mittfältets slitvargar. Tapper, Linderoth och Bosse Larsson jobbade enormt, och Ronnie Hellström kunde glädja sig åt att ett brassemål blev bortdömt på övertid.
Hos Anders Linderoth har ordningssinnet alltid gjort sig påmint. Självklart är Hammarbys tränare noga med att passa tider. Ofta är han på plats en halvtimme före avtalat möte, och han har ingen förståelse när folk kommer för sent.
Allt det här gör att det är ordning på “Bajen”. Numera.

Annat var det på Lennart Nymans tid. Denne legendariske ledare ville gärna sköta det mesta själv, vilket betydde påfrestningar för exempelvis ett kansli som inte informerats i tid. En herre som upplevde detta var Märt Metslov, klubbdirektör på Nymans tid.
Jag har ofta träffat Märt inne på Globens affärscentrum före Hammarbys matcher, det här var 63-åringen som bombsäkert återfanns på “Bajens” matcher.
Självklart pratade vi om Linderoth och dennes krav på Fjørtoft, von Schlebügge, Covic och andra nyckelfigurer. Och pratade vi inte fotboll så blev det golf.

Men så mitt i den härliga sommaren, natten efter en golfrunda, stannade Märts hjärta. Denne sifferkarl och urhammarbyare lämnade jordelivet lika stillsamt som oväntat.
I mina tankar finns Märt kvar på Söderstadion, följandes de grönvita favoriterna. Och i morgon drar Anders Linderoth, nere på Årsta IP, med stor noggrannhet upp taktiken inför nästa match…