Benjamin &#34Bemma&#34 Thorén 37 år, stockholmare, webbmaster för Hammarby Hockeys hemsida samt sportredaktör på Aftonbladet.se

&#34Min samling strutsimitationer av tuggat bröd ska lilla Frida ha.&#34
Ingen reaktion. Alla vet att lilla Fridas stora passion är strutsar.
&#34Mina 50 000 Ericssonaktier ska bli grundplåten till Peppes nya Sony
Playstation 11.&#34
Ingen reaktion nu heller. Alla vet att aktierna knappt räcker till ett spel i Peppes maskin.
&#34Och så slutligen&#34, läser advokat Svensson, &#34vill jag ge mitt årskort på
Söderstadion till Benke.&#34
Arvingarna exploderar. Lilla Frida slänger sin medhavda porslinsstruts i
naturlig storlek i väggen med ett effektivt underarmskast. Mamma Caroline
dänger sin handväska i huvudet på Peppe som i sin tur tar struptag på en
överlycklig Benke.

Det är så här det kommer att se ut om ett antal år ­på advokatkontor efter advokatkontor. För, hur gärna vi än skulle vilja vara det, så är vi inte
odödliga.

I mitten av 1990-talet började den första stabila kärnan av
säsongsplåtsinnehavare bildas. Ungefär som när de första större
himlakropparna bankar in i varandra och skapar en planet. 1998, då Hammarby
gick upp i allsvenskan, var säsongskortsplaneten klar. De flesta hade funnit
sina platser på Söderstadion och började så smått känna igen de personer som
satt omkring.

En hyfsat genomsnittlig innehavare var då 30 år gammal. Han/hon är nu 35 på
sitt 36:e.
Ingen större skillnad kanske.
Spädisen på bänkraden bakom har inte börjat remma ut efter folköl i den 39:e
minuten. Ännu.
Men åren går och spädisen, som nu har sagt sitt första &#34Bajen leker&#34 för länge sedan, kommer snart bli en snäll lågstadieunge, en jobbig tonåring, en 21-åring som vet allt, en krisande 29,5-åring, en ännu mer krisande 39,5-åring och så vidare.
Och bredvid sitter vi ­samma gäng ­i år efter år. Och blir äldre och äldre vi också.

Hur blir det när tiden och åren går? Ja, klacken kommer under många år att låta allt mognare, för att så småningom bli ett samelsurium av rossliga och
späda röster. Åh, Heja Hammarby oh ­ah, blir Åh Heja Hammarby ­ oj, aj.
Bredvid klacken, på norra sitt, måste läktaren öppnas redan vid fyratiden på
eftermiddagen för att hinna rulla in alla fans. Krycktifon blir ett nytt
begrepp. Samtalsämnena på läktaren skulle platsa på vilket sommarstugeområde
som helst &#34Jo, jag har hört att Svensson gått bort, undrar just vem som
kommer nu. De var ju barnlösa&#34.

Sannolikheten att de här framtidsutsikterna skulle stupa på ett nytt
Söderstadion ser jag som minimal. Stora projekt i Stockholm blir endast av
så länge det finns politiker som har ambition att skapa ett monument över
sig själva. Och när det finns såna politiker blir projekten dyra, olönsamma,
opraktiska och jävligt fula. Att det då skulle dyka upp ett Söderstadion som är lagom stort, lagom dyrt, som ligger på en bra plats och som inte är lika artificiellt som Ajax plastarena ­det är bara att glömma.

Nej, det här får vi leva med, ­så glöm inte den viktigaste paragrafen i ditt
testamente.