Anders, hur ska man förklara den här den matchen?
– Säg det. Det går inte att förklara utan vi får skämmas och ta skiten vi ska ha. Vi är passiva och saknar aggressivitet i närkamperna. Passningarna och mottagningarna är krystade, ibland såg det ut som en betongvägg och bollen studsade åt alla håll. När spelarna hade missat en dragning skulle de göra en ännu svårare sak med bollen nästa gång. Till slut blev det bara skit av allt. Det blir långbollar när man inte vågar spela ut och är rädd för att göra misstag under matchen. När det sedan blir stressigt kommer ännu mer långbollar.

Det är bara glimtvis Hammarby presterar något som kan liknas vid ett snabbt spel.
– När vi rörde på oss i första halvlek skapades några chanser. I paus frågade jag spelarna när vi varit bra i första halvlek. Jo, när vi spelar snabbt på ett tillslag blev svaret från dem. De var medvetna om att vi måste spela på det sättet. I stället dör tempot i andra halvlek.

Innermittfältet fungerade inte alls i går.
– Det gjorde det inte. Jensen gör en hyfsad match, men får väldigt dålig hjälp från framförallt Erik. Vi har pratat i två år om försvarsspel och att jobba hem. Erik var en av dem som hela tiden skulle göra svårare och svårare saker för att sedan falla på bollen.

Men Jensen kom ofta väldigt djupt ner på egen planhalva.
– Han skulle inte gå ner och hämta boll i höjd med deras forwards. Vi sa till om det redan i inledningen och det blev bättre i mitten av första.

Var är markeringen vid Gefles mål?
– Det undrar jag med. Internkommunikationen är under all kritik.

Hur motiverar du att sätta in Sleyman på mittfältet?
– Vi hade att välja mellan honom och Haris. Haris kom ju ändå in senare. Det är egentligen ingen större skillnad på Sleyman eller Stoor i den positionen, båda kan spela där.

Petter Furuseth Olsen fick något oväntat spela på topp ett tag.
– Det var ett försök att rycka igång laget, men det fungerade inte. Då var det bara att sätta fram Björn igen.

Gick inte vi över på trebackslinje lite väl sent?
– Kan hända. Vi kanske bort gjort det en kvart tidigare, det är sådant vi får analysera i veckan.

Vi har talat ledartyper i laget förut. Saknar du en spelare som Alexander Östlund?
– Han hade mycket attityd på planen som spelare. I omklädningsrummet skiljde han sig inte särskilt från till exempel Max, som också är en ledartyp. Verbalt uppträde han inte annorlunda än andra.

Du talade om psykologhjälp på presskonferensen efteråt. Kan du utveckla resonemanget?
– Vi har spelare som behöver hjälp med hur man laddar upp inför match. Sista tio ska det gnistra om oss men vi ser ut som ett gäng rädda förlorare. I går hade vissa haft större nytta av en mental tränare än en fotbollstränare. Vi har ju velat ha en mental tränare i två år men det finns inga pengar.

Vad tycker du om kritiken mot dig att du inte kan motivera spelarna?
– Den förstår jag mer än väl. Det är delvis mitt jobb att motivera spelarna, mitt ansvar är minst lika stort som spelarnas.

Reaktionerna på läktarplats var minst sagt starka efteråt. Tror du att spelarna spelade sämre på grund av publiktrycket?
– Det vore onormalt att skylla på publiken, det är dummaste jag hört. De har betalat för att se oss och när vi inte presterar har de rätt att visa sitt missnöje. Klacken stöttade laget men blir slutligen också påverkad, vilket är förståeligt.

Men vissa menar på fullt allvar att spelarna sänks av sådant missnöje.
– Då får man välja att spela i ett lag som drar lite publik.

Hur ska Hammarby göra framöver för att ta sig ut ur detta prekära läge?
– Först och främst behövs en stor diskussion internt. Spelarna måste gå in i sig själva och bearbeta denna situation. Klubbledning, spelare och tränare måste vara väldigt medvetna om hur allvarlig situationen kan bli om vi inte agerar.

Nu möter vi Landskrona gånger två framöver. Bra eller dåligt?
– Här handlar det bara om att vi måste vinna. Vi har visat att vi kan slå alla, men också att vi kan förlora mot alla. Vi behöver större jämnhet, nu varvas toppinsatser med skitmatcher. Det är utrymmet mellan dessa ytterligheter som måste fyllas.