Hammarby fotbolls A-lag och dess havanden och göranden är givetvis det viktigaste för oss Hammarbyare. Men bakom A-laget finns det massor av knatte och ungdomslag i varierande åldersgrupper, samt närmast A-laget ett reservlag. Det är i detta reservlag spelarna som bankar på dörren till A-laget/truppen ofta huserar under en säsongs gång. Det är här som de spelare som står på tröskeln att ta en plats i representationslaget (A-laget) och som kanske sitter på avbytarbänken i A-laget, får spela matcher. Det är A-lags spelare som varit skadade som en tid får möjligheten att matcha sig tillbaka igen. Det är här som killar som kanske har en avstängning i Allsvenskan får spela för att behålla ett visst matchtempo. Eller killar som ingår i A-truppen, men som ännu inte är riktigt nära att ens sitta på bänken i A-laget. Men inte minst så är det också en plats för de yngre killarna från A2 och juniortruppen att visa upp sig på. Och det har också varit en ganska så frisk blandning på spelare i reservlaget denna säsong. Vissa matcher har det varit en hel del äldre och mer rutinerade spelare som spelat, för att i nästa match vara “snorvalparna” som iklätt sig Bajentröjorna.

Säsongen 2002 slutade resultatmässigt väldigt bra för reservlaget. Hammarby slutade på en mycket hedrande andraplats efter seriesegrarna Djurgården. På tjugo matcher så knåpade Bajen ihop fyrtio poäng. Detta efter att ha vunnit tolv matcher, spelat oavgjort i fyra och förlorat fyra matcher. Bajen petade in fyrtiosex bollar och släppte in tjugoåtta. Lite annan kuriosa är bland annat att Bajen bara hade en enda utvisning på tjugo matcher och drog på sig tjugotvå gula kort. Med andra ord så kan man konstatera att Bajen spelade en tämligen schysst fotboll.

Under säsongen 2002 så använde sig A-laget sig av totalt nitton olika spelare som någon gång fick spela i årets allsvenska. Reservlaget har den gångna säsongen använt sig av inte mindre än fyrtiosex olika spelare. Visst har vissa spelare bara gjort ytterst sporadiska inhopp och en del andra betydligt fler matcher. Kristoffer Junegard spelade exempelvis i arton av de tjugo matcherna (alla från start) och Erik Pilfalk i femton. Att ha använt sig av fyrtiosex stycken olika spelare under en series gång låter kanske väldigt mycket. Men man skall komma ihåg reservlaget som sagt är en plats för spelare att visa upp sig på. Det är här spelare, har jag fått uppfattningen av, testas och så vidare.

Efter att ha sett nitton av de tjugo matcherna (missade sista matchen borta mot Sundsvall) så kan man som lekman konstatera vissa saker:

· Reservlagsserien som B-laget spelat i denna säsong var väldigt ojämn kvalitetsmässigt. Vissa lag ställde ibland upp med väldigt, väldigt unga lag (det är dock en seniorserie), medan andra lag ställde upp med betydligt äldre spelare. Skillnaden, främst fysiskt, mellan att vara “snorvalp” och “gubbe” är stort märktes tydligt ibland.

· De yngre spelarna som spelade visade ofta en betydligt större “hunger” än en del av de mer A-lagsbetonade spelarena, när de fick spela i B-laget. Fast det klart, det kanske inte alltid är så inspirerande att spela en B-lags match på ett exempelvis öde Grimsta IP, än en allsvensk match på ett gungande Söderstadion. Ska man vara lite kritisk så fick man ibland uppfattningen att vissa (absolut inte alla) A-lagsspelare bara ställde ut skorna när de fick spela i B-laget.

* Steget mellan B- och A-lagsspel är onekligen stort. De absolut största skillnaderna verkar vara tempot och fysiken. Det går mycket, mycket fortare i A-laget och det smäller betydligt hårdare. Detta var något som märktes ganska väl när någon eller några av A-lags spelarna var med. Även om de inte alls gick för fullt så dominerade de på ett helt annat sätt än de mer orutinerade yngre killarna.

* Hammarbys reservlag skall absolut ha en stor eloge för att de verkligen försöker spela en positiv och anfallsinriktad fotboll. Inställningen hos de allra flesta spelarna verkade också bra. Exempelvis matchen mot AIK, då AIK ledde med 2-0, så var inställningen fortfarande positiv och Hammarbykillarna försökte och ville verkligen. Skönt at se en sådan inställning.

* En sak kan man också ganska säkert konstaterar: det finns hos många av de unga spelarna väldigt mycket talang. Många av de unga killarna har absolut potential att kunna bli någonting om de får fortsätta utvecklas i rätt riktning. För att bara nämna några unga spelare som skött sig mycket bra den gångna säsongen i reservlaget så kan nämnas Kristoffer Junegard, Erik Pilfalk, Ilan Demirkiran, Jimmy Müller, Fredrik Stoor och José Monteiro de Macedo. Därutöver finns många lovande killar.

* Är det viktigt med att ha ett B-lag? Som redan nämnt så var årets reservlagsserie ganska så ojämn, och ibland kanske vissa matcher inte ger så mycket, medan andra ger mer. Men visst måste det finnas ett lag där främst de unga spelarna får chans och möjlighet att visa upp sig mot seniorlag (när så blir fallet). Men i och med att Hammarby fotboll till nästa säsong kommer att ha ett lag, Hammarby TFF (byter namn från Pröpa), i Division III, så kanske det räcker med det laget. Eller? För frågan som jag vet har diskuterats inom Hammarby är huruvida Hammarby till nästa säsong skall ha något lag med i reservlagsserien eller inte, just med tanke på om det ger så mycket eller inte att vara med där. Det kanske inte behövs. Det kanske räcker med Hammarby TFF i trean.
Vad det än blir till nästa säsong så kan jag bara konstatera att det har varit roligt, givande och intressant att följa B-laget den gångna säsongen. Placeringen i en reservlagsserie kanske inte känns som det mest viktiga, men till alla grabbar och ledare som var med och tog den hedrande andraplatsen i årets reservlagsserie säger jag bara:

BRA GJORT OCH GRATTIS!