Roland Gustavsson är uppväxt söder om Söder, med gott om Bajen-fans i familjen. Inte så konstigt att han själv lockades av Hammarby. Den medryckande stämningen på Söderstadion, lojaliteten i laget och ett kreativt spel förstärker känslan.

Roland Gustavsson har varit Bajen-fan så länge han kan minnas. Han har i hela sitt liv bott söder om Söder, är uppväxt i Enskede men har under perioder också bott på Södermalm.

– Det är säkert en av orsakerna till att det blev Hammarby för mig. Dessutom finns Bajen i familjen; min pappa och mina två bröder höll på Hammarby. Min lillebror spelade också i reservlaget i fotboll på 70-talet, och i A-laget i hockey.

Det som lockar är bland annat inriktningen på spelet – charm, fantasi och kreativitet. Stämningen i föreningen finner Roland också väldigt speciell och medryckande.

– Jag tycker att det stundtals är rörande att höra publiken när man är på Söderstadion. Det är väldigt speciellt och värmer i hjärtat. Hammarby har verkligen riktiga supportrar, som hänger med i både med- och motgång. Stämningen verkar fin också inom laget. Det finns en solidaritet och lojalitet som jag uppskattar.

Engagemang även utanför planen
Inför årets serie har Roland funderat på att skaffa sig ett säsongskort, men tyvärr är det allt för ofta han inte kan gå. I stället köper han biljett och går när han kan helt enkelt. Och han engagerar sig mycket i vad som händer i Bajen även utanför fotbollsplanen.

– Jag hänger med i vad som sker på hemsidan, går på årsmöten i både föreningen och bolaget och håller mig à jour med vad som händer. Jag är intresserad av det som händer även bakom själva fotbollen, och skulle gott kunna tänka mig att engagera mig i föreningen. Jag har suttit i idrottsstyrelser förut och vet vad det innebär. Dessutom gick jag mycket på hockey förr, och bandy blir det ibland. Däremot inte handboll hittills – trots att jag är gammal handbollsspelare själv.

Hammarby anno 1982 är ett lag som fastnat i minnet.

– Jag såg finalen på Söderstadion. Det laget spelade verkligen jättefin fotboll och det var synd att det inte höll ända fram den gången. Gänget som blev trea -98 var också ett bra lag. På sätt och vis spelade de egentligen bättre fotboll än gänget som vann ifjol.

– Tom Turesson är en gammal favoritspelare. Jag är också tillräckligt gammal för att ha sett Nacka Skoglund, även om jag inte kommer ihåg det särskilt väl. Andra spelare som jag gillar är Trym Bergman och Peter Markstedt. Kennedy är kul att se, men jag tycker inte riktigt att han fick ut hela sin kapacitet förra året. Tills i år verkar han ha utvecklats mer.

Fel att vara hemma
Ett starkt personligt minne är en match när Roland såg sin bror i reservlaget och han var bäst på plan. Brodern var nära A-laget ett tag, men det blev aldrig så.

– När Bajen vann förra året snackade jag med brorsan per mobil. Han frågade var jag var och jag svarade “hemma, än så länge”. “Fel ställe”, sa han – som befann sig på puben Gröne Jägaren nere på Söder. “De håller på och river stället här!”, gick med svårighet att höra i allt Bajen-jublande.

På frågan om det finns något som skulle kunna få Roland att byta favoritlag svarar han ett bestämt “nej!”. Han tycker också att det verkar som om Hammarby hittat sitt riktiga spel till den här säsongen. Det har kanske inte gått så lysande i starten av årets allsvenska, men i början saknades ju till exempel Johan Andersson och Andreas Hermansson.

– Sören Cratz i all ära, men jag tror att Linderoth kan bli bra. Det verkar som att hans spelfilosofi gör att Hammarby är tillbaka i sitt gamla spel, med fantasi och kreativitet. Och det är roligt!