Man får gräva djupt i historieböckerna för att hitta den Hammarbyspelare som avgjorde ett derby senast.
Bläddrandet för en ända tillbaka till den fjärde oktober 1999. Avgörande målskytt Mikael Andersson.
– Ja, det var nog jag som avgjorde senast på Råsunda. När det blev 2-1 mot Djurgården 1999. Det var ett bra tag sedan.

Micke är inte direkt känd som någon skarprättare, det är liksom inte hans gebit eller roll på plan. Men visst trillar det in en och annan balja. Senast mot Örgryte för några veckor sedan, och vem minns inte hans viljemål i Helsingborg förra året då han höll på att slå sig medvetslös mot stolpen efter att ha forcerat in bollen.
Apropå Helsingborg: Ljuva minnen även i år, men denna gång på Söderstadion.
– Ja, det var en härlig match, både på plan och på läktaren, myser Micke.

Det föddes en ny sång på läktarplats som gick konstant i en 20-30 minuter. Märkte ni det på plan?

– Jodå, det hörde vi. Det var väl i andra halvlek?
Helt rätt.

Men det är en match som i fotbollssverige kommer att kommas ihåg på helt andra grunder än att teori och praktik i Hammarbys spel äntligen fick fäste och sitt definitiva genombrott under en hel match.
Den kommer inte heller att ihågkommas för att läktarplats var en lycksalig, bubblande, högljudd häxgryta.
Den kommer utanför Söders gränser att minnas på grund av de hyllningar från Hammarbysupportrarna som indirekt lär ha lett till att den gamle guldtränaren Sören Cratz fick sparken från Helsingborg.
Mycket har redan skrivits om saker. Spaltmeter på spaltmeter och även i Hammarbys trupp har saken diskuterats:
– Alla tycker väl att det är väldigt underligt om det är så att de inte kunnat unna honom det, säger Micke om sin gamla tränare.

Bland annat har representanter för Helsingborgs spelare uttalat sig i media och förklarat att det kändes underligt att Sören sprang ut efter en förlust.
Kan man då tänka sig att det också kändes underligt för Hammarbys spelare att motståndartränaren hyllades?
– Nej. Det är väl ganska naturligt? De hyllade oss först och sedan honom.

Segern över Helsingborg innebar i vilket fall att Hammarby nu spelat sex matcher i rad utan förlust. Lite lustigt är att resultaten är exakt likartade: Tre matcher 1-1 på bortaplan. Tre matcher 3-1 på hemmaplan.
Kanske ett gott tecken eftersom matchen på Råsunda är på hemmaplan, åtminstone på papperet.
Men det var som sagt länge sedan AIK besegrades, våren 1998 för att vara exakt. I dagens Bajen har bara tre spelare varit med om att besegra Allmänna IK i ett derby: Micke Hellström, Johan Andersson och så naturligtvis Micke:
– Jag tror absolut att vi vinner nu. Allt talar för oss. Vi är i bra form, vi har ett bra självförtroende och är ett bra lag.

Självörtroende är A och O i fotboll. Bajens positiva svit den senaste tiden är ett exempel på det menar Micke:
– Jag tror att det handlar mycket om att vi vann mot Sundsvall och fick ett gött självförtroende. Det är oerhört viktigt.

Finns det något som talar för ännu en AIK-seger?
– Nej, egentligen inte, förutom att det är ett bra lag.

Men lik förbannat. Inte ens under guldsäsongen lyckades Hammarby vinna ett enda derby och Gnagarna hade kanske fog för sitt Råsunda-spöke som dök upp på norra läktaren i svenska cup matchen tidigare i somras.
Är det så att Djurgårdens och AIK:s spel passar oss väldigt illa, eller är det arenan som gör det?

– Det är nog AIK och Djurgården som är svåra tror jag. Det verkar som om de inte passar oss men det skall vi förändra nu på måndag, menar Micke.

Det har inte gått så lysande för AIK i år, minst sagt …
– Nej, de hade större förväntningar på sig men har inte fått spelet att stämma. Sedan har de väl bytt tränare ett par tre gånger och det är inte bra …

Vad talar för AIK då?
– De har hemmaplan. Det är väl det enda …

På papperet åtminstone. Då är vi tillbaka på Råsunda igen. För trots att Hammarby har hemmaplan på måndag får de spela utanför Söderstadion och boa in sig i bortalagets omklädningsrum.
– Vi använde hemmalagets omklädningsrum en gång mot dem, men inte hjälpte det, konstaterar Micke.
– Men efter 1999 har det känts som om vi kommit närmare och närmare en seger. Vi har gjort oss förtjänta av det nu om man nu kan säga att man förtjänar en seger …

… Och om det blir så? Vem avgör?
– Då måste man väl säga Kennedy. Han är glödhet nu. Markstedt lär vara spelsugen nu annars.

När det gäller Peter Markstedt kan man undra om han får chansen att avgöra.
Hans så självklara plats i startelvan känns efter firma Piñones – Pohjas framfart mot Helsingborg inte lika bergfast:
– Ja, det tror jag att han (Anders Linderoth) funderar på. Det blir svårt att välja, erkänner Micke.

Hammarby är i dagsläget i medgång. En seger på måndag skulle vara större än vad någon utanför Bajenland kan ana, och skulle också innebära än fastare mark under fötterna.
Men vis av erfarenhet så är kanske det lite för mycket begärt …
Det blir aldrig så bra som man hoppas, men det finns åtminstone en som fortfarande hoppas på mycket:
Hur långt tror du att Hammarby kan gå under den här säsongen?

– Ja … Vi skall kunna ta ganska många placeringar, menar Micke Andersson:
– Det är ganska jämt och inte så många poäng upp till trean. Sju tror jag och det är inte omöjligt.
– Men jag hoppas att vi vinner igen, men då måste vi vinna varje match som är kvar och det kanske är FÖR tufft. Det gör vi knappast.

Så länge nöjer vi oss med att ni vinner på måndag Micke …