Så har då bubblan spruckit och den ljumma vind som tidigare smekt våra kinder fick ikväll ett stänk av kyla i sig. Bajen har fått sin första etta i förlustkolumnen. På sätt och vis känns det som en lättnad.

Vad händer nu? Klarar sig laget utan Johan Andersson nästa match och var det här början på slutet av drömmen?
Det finns knappast någon anledning till oro efter bara en förlust. Denna förlust kom dessutom med bara tio spelare på planen mot Malmö borta. Dessutom var segermålet en aning tursamt, åtminstone sett med Bajenögon. Alltså inget att oroas över. Det laget visat upp hittills i år räcker långt i årets allsvenska och en plats i toppen är definitivt realistisk. Vad Johan Andersson beträffar är det säkert så att han kommer att saknas i nästa match, men mest besviken är han nog själv eftersom det är Djurgården, hans gamla klubb, som står för motståndet i just nästa omgång. Är även övertygad om att resten av försvaret lyfter sig lite extra när situationen är som den är.

Betänk nu att Hammarby håller stången och verkligen fortsätter sin resa i tabellens översta skikt. Betänk också att ekonomin stärks och elitlicensen säkras. Helt plötsligt har vi en situation som känns en aning obekant och faktiskt ganska angenäm. Laget har flyt och framgången det för med sig ger en behaglig eftersmak i form av lättare hjärta och avundsjuka hos bekanta. Att det skulle påverka och ändra “myten” kring Bajen tror jag inte på och nog är det dags att ta steget upp bland de “etablerade” topplagen även i fotboll. Varför ska jag som Hammarbyare inte kunna förvänta mig en placering i toppen av tabellen? Det är inget onormalt och på sätt och vis kanske Bajen varit bortskämda med att just slippa pressen och de höga förväntningarna. Oftast har laget slagit ur underläge och istället överraskat sina fans med oväntade framgångar.

Nu är visserligen den oväntade framgången mycket mera glädjefylld än den förväntade, men att vara favorit och hålla för trycket är inte så dumt det heller. Jag känner mig mogen för lite favoritskap även i fotboll.

Efter SM-finalen i bandy hördes:

– Det är inte Hammarby om de vinner,

och

– aldrig får man vara riktigt glad.

Folk har fått för sig att Hammarbyaren är den ständiga förloraren och att just motgången är det främsta kännetecknet för Hammarby. Vet inte om det är en känsla som finns ute bland fansen, jag tvivlar på det, men det känns som om det är dags att revidera uppfattningen om Hammarby som ett lag att inte ta på allvar. Vissa kanske älskar Bajen just för de egenskaperna, men då vill de ju inte klubben och laget väl. En riktigt supporter vill alltid se sitt lag vinna och det till nästan vilket pris som helst. Om det innebär att Hammarby måste ta steget mot bolagisering och mer ekonomiskt tänkande må det vara hänt. Känslan kring Hammarby och föreningens sätt att arbeta lär inte förändras märkbart. Istället får klubben en möjlighet att förstärka spelartruppen samt utveckla och säkra återväxten av unga spelare. Detta kommer i förlängningen placera Bajen i toppskiktet av svensk fotboll.

Med Hammarby i vått och torrt mot nya framgångar.