Namnet Borås tros komma sig av fäbodarna som låg på åsen (Fäbodaråsen kortades till Bodaråsen och efterhand till Borås) kring grundandet 1621. Kung Gustav II Adolf ville få kontroll på de lokala köpmännen, knallarna, vilket gick så där. De sluga västgötahandlarna hittade bland annat på ett hemligt slangspråk, och det är därifrån ord som lattjo, tjacka, lacka, sno och stålar levt kvar till modern tid – inte minst via Söder-slangen. Ett andra motiv för kungen var militärt; som understöd för Älvsborgs fästning i Göteborg behövdes en närliggande styrka, och där har förstås också klubbnamnet Elfsborg sitt ursprung.

Den gulsvarta bortapremiärmotståndaren bildades 1904 av 19 tonårskillar, och hette koncist nog Borås Fotbollslag fram till inträdet i Riksidrottsförbundet två år senare. Till skillnad från Hammarby fanns Idrottsföreningen Elfsborg inte med i Allsvenskans första säsong 1924/25, men följande år gick laget upp. Och det är i finrummet som Elfsborg allra oftast huserat sedan dess – den just påbörjade allsvenska säsongen är klubbens 73:e.

Inledningsvis spelade Elfsborg hemmamatcherna på Ramnavallen invid stadsdelen Norrby, bas för rivalen NIF som lirade allsvenskt säsongen 1954/55. Ryavallen klar 1941, och där blev Elfsborg kvar tills Borås Arena invigdes ”vägg i vägg” 2005. Bland de gulsvarta höjdpunkterna historiskt märks framför allt storhetstiden mellan 1935 och 1947 då IFE tog medalj alla säsonger utom tre, och också erövrade sina tre första SM-guld. 1961 blev Elfsborg först med att ta guld som nykomling i serien.

Efter att ha åkt jojo en tid innebar degraderingen 1987 tio år utanför Allsvenskan. Bajen-bekante Anders Linderoth förde IFE tillbaka, med talangfulla och pannbandsprydda namn som sonen Tobias, Fredrik Berglund och Anders Svensson i laget. Förutom två cupvinster skulle nästa titel ändå dröja till 2006; året efter flytten till Borås Arena tog Elfsborg hem sitt femte SM-tecken. Publiken har därefter kunnat vänja sig vid ett ständigt aspirerande topplag, med guldet 2012 och cuptriumfen 2014 som milstolpar (även om den ödsliga finalen mot Helsingborg på Friends Arena inför blott 3423 på sätt och vis var ett bottennapp). 2014 och 2015 blev IFE fyra, tio respektive elva poäng från toppen. Även om supportrarna blivit rätt så kräsna så har få medaljkrav på laget i år.

Det handlar förstås om en pågående generationsväxling, personifierad av att Sveriges meste herrlandslagsspelare Anders Svensson slutligen lade skorna på hyllan i höstas, efter nära två decennier i IFE. Svensson rundade ju av som back, och det är i försvaret vi hittar det mesta av spelaromsättningen – mittlåskompanjonen Sebastian Holmén såldes i februari till Dynamo Moskva. Breddbackarna Anton Lans (på lån hos Falkenberg i fjol, numer i Gefle) och Niklas Gunnarsson (IFE nyttjade inte köpoptionen för Vålerenga-lånet) är också flyktade, liksom trotjänarduon Andreas Klarström och Daniel Mobaeck. Framåt tycks enda truppförlusten kännbar; Arber Zenelis lukrativa flytt till Heerenveen.

I höstas löstes anfallaren Viktor Prodell från Mechelen efter två år på lån, men i övrigt har det mest handlat om att fylla på i backlinjen. 28-årige Jørgen Horn har två landskamper för Norge och kommer närmast från Strømsgodset, där han bildat mittbackspar med vår egen Lars Sætra. Ny högerback är 27-årige Anders Randrup som främst representerat Brøndby men senast spelade för FC Vestsjælland (Bajens övermän från La Manga-lägret 2015, en klubb vars fjolår inte slutade bättre än i konkurs). GIF Sundsvalls mittförsvarare Joakim Nilsson, vänsterfotad 22-åring som delar moderklubb (IF Älgarna) med Daniel Theorin, blev sista pusselbit i försvaret. Liksom Melker Hallberg gjorde Nilsson landslagsdebut i januari. På transferfönsrets sista dag, förra torsdagen, lyckades Elfsborg dessutom ersätta Zeneli – centrale offensive mittfältaren Thomas Kind Bendiksen ansluter från Molde, till en början är 26-åringen på lån.

Hittills under säsongen har Elfsborg blandat och gett i träningsmatcherna, innan man missade slutspel i Svenska Cupen i och med 3-3 i Värnamo och 0-1 i gruppfinalen mot Kalmar FF. Seriespelet inleddes starkt spelmässigt, men det var Häcken som gjorde målen i premiären. Peter Abrahamsson storspelade för Hammarbys semifinalmotståndare och trots numerärt överläge kom man inte närmre än Adam Lundqvists 1-2-reducering i slutet. Räkna med revanschlust, således.

Farten på mitten var det, ja. Lundqvist, viktige Marcus Rodhén, och kreative Viktor Claesson var alla med på nämnda landslagsläger i vinter. Det är främst den trion som Hammarby bör se upp med, även om kvicke Simon Hedlund ju nätat på oss förr och Emir Bajrami är tillbaka efter långtidsskada. En förhindrad anfallsduo är Lasse Nilsson och Per Frick, och erfarne backen Jon Jönsson är heller inte spelklar till i kväll.

Läs också: Äntligen hemmapremiär! och Många härliga matcher mot Hammarby (från ifelfsborg.se)

(Foto: Bildbyrån)