I dag kliver Hammarby in i Svenska Cupen. Det är andra omgången som gäller, den där vinnaren går till gruppspelet, och kamraterna från Luleå är där i kraft av straffavgörande mot Umeå FC. En skräll, då UFC är med i Norrettans tätstrid. IFK Luleå har i våra dagar oftast hållit till på lite högre nivå än tvåan, som man i år är på god väg att flyttas upp från. Här lär du känna motståndarklubben lite närmre inför mötet på Skogsvallens konstmatta..

IFK Luleå bildades 1900 och är en av de mest anrika föreningarna i Norrland, där lagen ju inte fick tillgång till spel i de nationella serierna förrän 1953. Det dröjde inte länge innan Luleå också nosade på spel i Allsvenskan, men efter två raka kvalförluster – mot Jönköpings Södra 1959 och mot Örebro 1960 – fick anhängarna sitt lystmäte decenniet senare. Detta snart efter att Björn Ranelid gjorde sitt enda A-lagsframträdande för Malmö FF på Skogsvallen, förstås i Svenska Cupen.

1971 blev IFK Luleå såväl det nordligaste som det östligaste laget att ha spelat i högsta serien. Samma år gjorde Liverpool-ikonen Kevin Keegan sitt första A-lagsmål av många för klubben, i en träningsmatch på Skogsvallen. För IFK bar det sig dock inte bättre än att säsongen slutade med degradering, delvis till följd av en skada de på den tiden rätt så hårdföra britterna åsamkade nyckelspelaren Bosse Lindmark. 14 poäng skrapades ihop – fem färre än Bajen på rätt sida strecket. En av de blott fyra trepoängarna tog IFK faktiskt på Söderstadion, 2-0 i en april-snömatch (här kan du läsa om den tillställningens läktarkamp). I den betydelselösa slutomgången tog Hammarby revansch uppe i Norrbotten – 4-0.

Efter att man också rasat ner i tredjedivisionen bildades det, mot slutet av 1980-talet, en fusion med Luleå FF, som i sin tur bildats då Gammelstads IF och Notvikens IK slagits samman. Den nya skapelsen blev inte långlivad, men Luleå FF/IFK Luleå hann utgöra en av seriekombattanterna för Hammarby, under den klassiska ”Undret i Karlstad”-säsongen 1989. Passligt nu, då Bajen ju stött på lag som hör hemma på just Tingvalla IP oskäligt ofta i Svenska Cupen på senare år. Och visst var det mittenlaget Luleå som på Skogsvallen höll 0-0 mot serieledaren från Solna – som tappade allt och fortfarande inte riktigt återhämtat sig. Hammarbys straffräddande ängel Anders Larsson är fortfarande verksam i IFK Luleå, som P13-målvaktstränare.

Efter denna säsong återgick tillvaron till den vanliga. Sammanslagningen försvann (sentida Lira Luleå stod IFK utanför), och det blev dagens och historiens IFK Luleå som Bajen emellanåt tampades med under 1990-talet. 1992 föll Luleå på målskillnad mot IFK Sundsvall, i striden om förstaplatsen i det då snåriga seriesystemets Vårettan norra. Medan HIF under hösten föll med 0-4 hemma mot Hertzöga, var Luleå oerhört nära en återkomst i Allsvenskan, anförda av två lyckade ryska värvningar. Man tappade kvalseriens direktuppflyttningsplats till Helsingborg, som avgjorde på övertid på Olympia, och fick möta Västra Frölunda. Detta blev ytterligare en traumatisk historia – efter 2-1 hemma i tolv oktober-minusgrader hade IFK också 2-0 i paus i returen på Ruddalen. Men VF lyckades få dit fyra mål i andra halvlek.

Kring millennieskiftet ledde ett sämre ekonomiskt läge i IFK till att Luleå FF tog över som bäst i stan, men 2000 vann IFK Division 3. Serieomläggningen 2006 betydde att IFK fick lämna denna serienivå, men 2010 klev man åter upp, efter fyra raka andraplaceringar. I nuvarande Division 1 Norra blev sejouren sju år, med tredjeplaceringen 2015 då man sånär knep Superettan-kvalplatsen som höjdpunkt. 2017 blev IFK ohjälplig jumbo. 2018 slutade med en femteplacering då rivalen Bodens BK tog steget upp, men i år har IFK Luleå goda chanser. Med åtta omgångar kvar har man ett fyrapoängsförsprång mot Östersunds FK-samarbetsklubben Ytterhogdal. Senast det begav sig i ”Norrettan” hade IFK Luleå ett hemmasnitt på 866 och i år är siffran 454 ”i källaren”, inte helt illa i denna hockeystad (Luleå HF bildades 1977 då IFK lade ner sin pucksektion), och än fler lär ju bevittna kvällens cupfest.

Precis som Bajen spelade IFK seriematch i lördags. Då vann laget med 2-1 i kamratmötet med IFK Umeå, på Vildmannavallen IP (!), en bortamatch man inte var speciellt nöjda med. ”IFK Umeå gör oss mindre bra. Vi ska jobba hårt för att studsa tillbaka snabbt. Nu kan vi börja tänka på hur vi ska spela och försöka knäppa Hammarby på näsan”, sa biträdande tränaren Fredrik Söderholm.

Starkast är man hemma på Skogsvallen, där det bara blivit ett ynka poängtapp i år. Med 41-17 på 18 matcher har IFK spritt ut målproduktionen väl; bäst är Max Wårell med åtta pytsar. Finns det då andra namn att notera i spelartruppen? Nja, inte för den oinvigde. Allsvenska meriter med GIF Sundsvall har offensive Anton Andersson, men det är ett decennium sedan. Jesper Medén mötte Hammarby på Brages mittfält, under de mörkaste Superettan-åren. I övrigt är det hemvävt, med få undantag. Joe Massey, mittback fostrad i Chesterfield, tog ÖFK-profilen Brian Wake med sig häromåret under sin korta sejour vid tränarrodret. Och under sommaren värvade IFK yttern Aleksi Gullsten, från Oulu i finska andraligan.

Foto: Mittbacken Islam Burman, av Bildbyrån