På lördagen tar Bajen emot tabellsjuan från nordskånska Vittsjö med blott 1796 innevånare. Vittsjö gör sin tionde raka allsvenska säsong med Thomas Mårtensson vid tränarrodret. Förståsigpåarna som ofta tippat laget ur hör vi allt mindre av för varje år – VGIK drömmer snarare om kontinentalt cupspel. Inför sista matchen innan serien vänder finns dock Vittsjö på sin ”vanliga” sjundeplacering, med hemmaförlust mot Djurgården senast. Här lär du känna de rödblå närmre.

Vittsjö Gymnastik- & Idrottsklubb: Vittsjö är beläget i norra Skåne, ungefär en halvmil från gränsen till Småland, där Nanne Bergstrands hemort Markaryd är nästa station för Pågatåget. Här bor bara 1796 personer, men profiler råder det ändå ingen brist på. Legendariske brottslingen Bildsköne Bengtsson och landslagsprofilen Fredrik Ljungberg är från Vittsjö, där också reggaekungen Peps Persson bodde fram till sin död i söndags och hedrades vid den allsvenska hemmamatchen dagen därpå.

Vittsjö GIK bildades 1933 och bedriver även fotboll på herrsidan samt friidrott, men är förstås mest bekant för sitt damlag. 1980 drogs flicklag igång efter affischering på byn efter spelare, då grabbarna saknade tjejer att dansa med vid klubbfesterna. Först att utmärka sig ordentligt blev laget födda 1972 som tog hem Gothia Cup två gånger i slutet på 80-talet. Den framgångsrika årskullen blev stommen i laget som länge höll till på tredje serienivån, men 2007 nådde andradivisionen Division 1 Södra. 2011 gick man under tränare Thomas Mårtenssons ledning obesegrat genom säsongen och klev därmed upp i Damallsvenskan.

Mårtensson finns vid rodret än i dag, och inte undra på det. Debutsäsongen i finrummet 2012 blev succéartad för småortslaget som tippats rasa ur med råge, men slutade sexa. De kommande två säsongerna fanns Simon Sjöfors, känd i Bajenkretsar för sin spruckna flytt till Söderstadion som spelare, med som assisterande tränare då Vittsjö blev åtta båda åren. Ungefär där har laget också hållit till i tabellen under sitt allsvenska decennium; nedre halvan men inte inblandat i bottenstriden. 2019 överraskade de rödblå skånskorna med sin första medalj – lilla silvret via tredjeplatsen bakom Rosengård och Göteborg FC. I fjol tog gjorde Vittsjö en ny stark säsong och blev femma.

Clara Markstedt, numer nyckelspelare i VGIK, gratuleras till 2-2-målet för Bajen mot just Vittsjö 2015 (Bildbyrån)

Övergångar: Johanna Andersson, lagkapten med tolv säsonger i klubben bakom sig, avslutade sin karriär på grund av graviditet efter fjolåret. Unga balansmittfältaren Saga Jontoft valde spel och studier i USA. Quinn, kanadensisk landslagsmittfältare som var i Vittsjö på lån, hamnade även hen i USA då låneperioden från OL Reign löpt ut – och detsamma blev fallet med mittfältskollegan Liz Eddy som fortsätter NJ/NY Gotham FC efter lån. Tyska målvakten Anke Preuss lämnade för Island och Selfoss, för mer speltid. Emma Pennsäter valde att fortsätta sin allsvenska mittbacksgärning en bit norrut, i Växjö, medan backen Malin Winberg som har ett förflutet i Bajen satsar på civila karriären. Slutligen har U23-landslagsmittfältaren Ebba Wieder tagit en paus från fotbollen till följd av psykisk ohälsa.

Första värvningen blev mexikanska högerbacken Bri Campos, närmast från ett år i Umeå och med tre landskamper på meritlistan. Därefter följde rekryteringen av offensiva 18-åringen Moa Karlsson från samarbetsklubben Halmstads BK, som lånats åter till HBK i Division 1 då hon under våren slutfört gymnasiestudierna. Därefter gjorde Vittsjö klart med kreativa brassemittfältaren Fernanda da Silva, mångårig Assi-mittfältare som närmast gjorde en fin säsong i Piteå. Ny i den lagdelen är även finska landslagets tvåvägsspelare Julia Tunturi, värvad från Eskilstuna. Från skånska storasystern Rosengård har 20-åriga anfallaren Beatrice Persson hämtats. Mest namnkunnigt av nyförvärven är nog 32-åriga Clare Polkinghorne, som närmar sig 130 landskamper för Australien och förstås snart gör Elise Kellond-Knight sällskap till Japan-OS. Lite som ett nyförvärv blev också den kanadensiskt landslagsmeriterade målvakten Sabrina D’Angelos återkomst efter korsbandsskada.

Säsongen hittills: Vittsjö befinner sig på sin ”vanliga” sjunde plats, med 3-3-4 och 10-9 i kolumnerna. Ihop med Eskilstuna är laget med det näst målsnålast i serien efter Växjö. Vi ska titta på vad som ligger bakom siffrorna men även om Svenska Cupen börjar kännas rejält avlägsen, så konstaterar vi först att Vittsjö blev trea i sin grupp efter att ha fallit på bortaplan i båda Skånederbyna; mot Rosengård och Kristianstad. Efter 2-0-genrepsvinst mot Växjö i Tipshallen väntade seriepremiär.

Där tog Vittsjö emot Piteå, och vände 0-1 till 2-1 genom Emily Gielniks kvittering innan paus och Da Silvas sena avgörande – mot sin förra klubb. Bortapremiären mot KIF Örebro slutade däremot med 0-1-förlust, efter en bra första halvlek och en svajig andra. Ett första rejält styrkebesked svarade Vittsjö för mot Häcken, som mönstrade sju A-landslagsspelare i elvan. Häcken tog tidigt ledningen, men danska försvararen Mie Leth Jans utjämnade och genom en stark kollektiv insats stod sig 1-1.

Någon revansch i lokalrivalmötet med Kristianstad blev det däremot inte för Vittsjö. En match som inget av lagen egentligen förtjänade att få med sig tre poäng från slutade med 1-0-vinst för KDFF – via ett självmål, där D’Angelos räddade boll studsade i eget nät via kapten Sandra Adolfsson. Den förlusten fick AIK sota för – 4-0 till det skånska hemmalaget hade kunnat vara det dubbla; bland annat hade VGIK fyra ramträffar i matchen där Clara Markstedt blev tvåmålsskytt och anfallspartnern Emily Gielnik gjorde en balja. Islossning framåt – men även en nolla bakåt, och tio dagar senare höll defensiven återigen ihop på Linköping Arena. 0-0-mötet där Vittsjö fick inrikta sig på att hålla ut innebar första bortapoängen. Och helgen därpå kom nästa, via 1-1 i Eskilstuna, där Ebba Hed svarade för en av fem målgivande passningar så här långt, denna gång till Gielniks kvittering i en match där domslutsmarginalerna var emot Vittsjö.

De tre matcherna i juni gav magrare utdelning. Vittsjö inledde visserligen månaden med en 1-0-vinst mot jumbon Växjö, en tät tillställning där Markstedt ordnade straff åt Da Silva som avgjorde i 86:e. Precis som i cupmötet föll Vittsjö sedan med 1-3 borta mot Rosengård. Laget kunde ta med sig att ha gjort match av det länge och väl efter Gielniks nickreducering, men närmast kommer man från en tydlig missräkning på hemmaplan. DIF kunde stå emot hemmaoffensiven och dessutom få dit ett matchavgörande 0-1-mål.

Truppläget: Offensiva mittfältaren Michelle De Jongh som tillbringat våren med Fleury 91 i franska ligan är tillbaka i Vittsjö – men inte spelklar, eftersom övergångsfönstret öppnar först om två veckor. Skadeförföljda mittbacken Alexandra Benediktsson lär inte vara tillbaka förrän efter OS-uppehållet. Med i urvalet finns mittfältaren Tove Almqvist, som står inför comeback efter skada. När serien drar igång igen är också F17-landslagskaptenen Klara Nyberg på plats, då hon ansluter från Örnsköldsviksklubben Själevad och spel i Division 1.

Kompisar från förr: Clara Markstedt, den tavelmålande gotländskan som spelade för Hammarby 2015, har växt ut till en stor profil i VGIK och gjorde i måndags sin hundrade allsvenska match för klubben. 35 pytsar har det också blivit för den offensiva 31-åringen. I truppen finns också vänsterbacken Filippa Wallén som ju provspelade med Bajen under årets försäsong, men alltså hamnade i Skåne istället.

Se upp med: Emily Gielnik. Kellond-Knights och Polkinghornes offensiva landslagskompis är en pålitlig målskytt såväl för Australien som i OBOS Damallsvenskan. Med sina 183 centimeter är 29-åringen en utmaning för vilket allsvenskt försvar som helst att hålla i schack, inte minst som anfallspartner till likaledes kraftfulla Markstedt. Hittills i år har Gielnik svarat för fyra baljor.

Läs också: Motståndarkollen Hammarby (från Vittsjös sajt)

Foto överst: Ellen Gibson och Helén Eke i aktion vid hemmamötet 2017, av Bildbyrån