Efter att ha tagit ett stort kliv till förra säsongen ville många se Erkan Zengin i startelvan 2006. Som bekant hade dock hans främste konkurrent på högerkanten, Petter Furuseth Olsen, en grym säsong, och någon fast plats från start fick inte Erkan. Men det blev ändå en hel del matcher i Allsvenskan, närmare bestämt 20 stycken, vara tio från start. Under dessa producerade han ett mål och tre assist.

På sin kant frälste han Söderstadion med ett antal läckra finter, och var inte alls oäven när han fick ta den centrala offensiva mittfältspositionen. Mest uppmärksamhet fick han dock för händelser som inte hade direkt med hans fotbollskunnande att göra.
I matchen mot IFK Göteborg på söderstadion den 21 september brann en säkring för den unge teknikern. Plötsligt sparkade han omkull IFK:s José Schaffer som framgångsrikt psykat Erkan sedan han kommit in för bortalaget. Det blev sammanlagt tre matchers avstängning för Bajens högerytter, ett tungt avbräck för den skade- och redan avstängningsdrabbade truppen. Det blev inte mindre dråpligt av att förseelsen utfördes i den sista stopptidsminuten och att Erkan inte riktigt förstått förolämpningarna Schaffer levererat på spanska.

Till hemmamatchen mot Elfsborg var han tillbaka och såg riktigt bra ut på innermittfältet. Fast tiden på plan blev inte långvarig. En halvtimme in i matchen avancerade Erkan med bollen och var förbi mittbacken Jon Jönsson, men Elfsborgsförsvararen slängde upp en armbåge i ansiktet på honom. Det tog så illa att Erkan bröt näsbenet. Säsongen såg ut att vara över, men Erkan ville annorlunda.
I den sista hemmamatchen, mot Gefle, var han tillbaka med en prydlig ansiktsmask värdig en skräckfilmskaraktär. När han hoppade in i den 65:minuten steg jublet till skyarna. Få avbytare har fått en sådan hyllning. Incidenten från Göteborgsmatchen var förlåten.

Lirare som Erkan älskas av Bajenfansen, och till 2007 är hans sikte inställt på startelvan.