Det saknades en ledare på planen
Förra året fanns Andreas Bild i laget. Ja, jag vet att det var många som såg honom som en stillbild. Det är en mycket orättvis beskrivning. Han var den som axlade ledarrollen. Han gick runt i omklädningsrummet och klappade sina lagkamrater på axlarna och så några peppande ord före matcherna, och ute på planen var han den som försökte styra sina kamrater. I år har vi saknat någon med de egenskaperna. Vi hade behövt en ledare som kunde ta tag i saken när det behövdes.

Om jag får önska …
När Anders Linderoth och Thom Åhlund tog över träningen i höstas så fick vi se Thom gnugga Kennedy lite extra efter ett par träningar. Vi var några som tog det som ett tecken på att de individuella träningsinslagen skulle öka, och då inte bara vad gällde fysiken. Vi blev nog lite besvikna, de individuella inslagen är fortfarande få. I dag talar pedagoger om livslångt lärande och det uttrycket gäller även för fotbollsspelare.

Ett annat område som väntar på att ytterligare utvecklas är lagdelsträning, där spelarna som ska spela tillsammans gnuggas till väl fungerande enheter i ett större sammanhang. Om ett lag har problem med att försvara sig i straffområdet, borde det då inte bli bättre om till exempel målvakten och backlinjen får träna på just det?

Det pratas ofta om att ett lag har ett eget spel. Det kan definieras som något av en programförklaring, utvecklat från ett lags förutsättningar och grundat på dess tradition, beskrivet på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Om inte spelare har definierade uppgifter både i offensiven och defensiven, och det inte finns en strategi som alla förstår, hur ska man då kunna utvärdera det som sker? Hur ska man då kunna rätta till det som inte fungerar i halvlek? Hur ska man då kunna veta vilka spelare som man ska värva? Är Hammarby riktigt tydliga här, eller kan vi bli lite bättre?

Styrketräning är ett nödvändigt inslag i dagens fotboll. Uppbyggnad, skadeförebyggande, rehabilitering, snabbhet, explosivitet … Visst har grabbarna kört styrketräning, både i år och under förra året, framförallt på försäsongen. Och visst är det bra med komplexa övningar där stora muskelgrupper jobbar tillsammans, och visst är det bra med balansinslag i övningarna. Grenanpassat, visst … men saknas det inte ett par vikter på stången? Och kanske skulle vikterna lyftas lite oftare?

Från början fick naprapaterna ta hand om de sista tio minuterna av träningspassen. Det var självklart sa Anders Linderoth. Det brukar fungera så när det kommer en tränare, efter en stund så verkar det falla i glömska. Tyvärr skedde det den här gången också. Det vore nog ingen dum idé att lämna de sista minuterna till grabbarna som vet hur man undviker skador. Framförallt nu när träningsmängden ökas.

Blir det bättre?
Det är klart att det blir. Vi måste ha tålamod och förstå att det tar tid att rädda en kantrad organisation och vända den på rätt köl igen. Det har bara gått ett år sedan den så kallade femårsplanen sattes i verket. Och det har verkligen hänt mycket positivt i klubben de senaste tolv månaderna. Men det kommer att ta tid innan vi kan resultat i vårt representationslag. Jag har tagit upp ett par saker som skett på ett annorlunda sätt i år, ställt ett par frågor och önskat mig lite mer. Det finns självklart många fler saker att vända och vrida på, men jag stoppar här. Så blir det bättre nästa år? Ja, det får man verkligen hoppas. Men kring laget har det inte varit så lätt att hitta några ljuspunkter i mörkret. Men det finns en del. Ett lysande undantag är Max. Vilken lirare! Och tänk när han får spela på sin rätta plats, ute till vänster. Landslagsmannen Kennedy måste också få beröm för sitt offensiva spel och alla mål. Det gäller även Antti Pohja som kom tillbaka efter en besynnerlig djupdykning under våren. Honom kommer vi att få mycket glädje av framöver. Detsamma gäller även Pablo Piñones-Arce som visade att han har kvaliteter när han fick spela på sin rätta plats, längst fram.

Andra positiva saker är att grabbarna vant sig vid den ökade träningsmängden. Det kommer vi att se resultatet av under nästa år. Anders Linderoth, Thom Åhlund och Lasse Eriksson har haft ett väl fungerande samarbete och det kommer att bli ännu bättre under nästa år. Våra ledare har en del att utvärdera. Och det är klart att det kommer att ske förändringar till det bättre nästa år.

Det man annars oroar sig mest över just nu är vilket lag vi lyckas ställa på benen. Truppen ska bli mindre, det ska den varje år … och en del spelare försvinner av sig själva. Vi behöver många nya spelare. Vi får inte glömma uppdraget! Vi ska ha spelare med fart, teknik och karaktär. Först in i år blev Alexander Östlund. En härlig söderkis som efter diverse irrfärder nu hittat hem.

En viss oro känns också kring ämnet Sportchef. Vi har fått en för ungdomsfotbollen, men avsaknaden av en sportchef för elitverksamheten har visat sig alltför ofta under året. Det måste vara prioritet ett … så innan truppen är spikad och sportchefen installerad, är det bara att fortsätta bita på naglarna, knapra några Losec och ta en och annan sömntablett.

Del I

Del II