Att vara Bajenknatte under försäsongen är tufft. Man har inte mycket plats att röra sig på med sin boll. Under en tidslucka på jobbet en gång kunde jag inte avhålla mig ifrån att räkna på saken. Bajenknattar är avsevärt större än kycklingbroilers, men de behöver inte tillbringa hela dygnet i sin bur. Rensat för dessa överväganden, om man trixar en stund med siffrorna, går det faktiskt att bevisa att en bajenknatte faktiskt har det värre än burhöns, vintertid. Kvadratmetertalet per timme är väsentligt lägre, helt enkelt. Så vill man ju inte ha det. Men eftersom fotboll sjukt nog inte räknas som en inomhussport, blir det offentligas tilldelning av träningslokaler därefter.

Men man skall ju inte tro att vi nöjer oss med det. Därför har vi själva – med föräldrarna som finansiärer – hyrt bra träningstider på stora, moderna planer i Bromma. Och det är alltså där som vinterträningen ägt rum.
Som vanligt, när det är inomhussäsong handlar det mycket om teknik. Tränarstaben går igenom varje spelare, kontrollerar var bristerna och möjligheterna finns och så blir det träning på svaga punkter. Det råder inget tvivel om att skillnaden mellan våra grabbar och gubbar som Erkan (vi snackar fortfarande 2015-perspektivet) rent tekniskt kommer att vara lika stor som den framstod mellan Petúr och Erkan för några år sedan. Här händer det grejor! Vårt samarbete med Coerver – den globala hyrträningsorganisationen med sina tekniskt avancerade metoder – bär också frukt och sammanfattningsvis ser det tekniska läget gott ut.

Skadeläget, då? Det har varit mycket influensa, vinterkräksjuka, och småskador. Vår nye kantspringare Sebastian har haft en envis åkomma i ett knä, men är på väg in i träning igen. Yrvädret Viggo, vår egen PFO-möter-Haris, har varit förkyld av och till. Men det har inte satt sig på formen. Under vår senaste träningsmatch lämnade han formbesked som lugnade alla utom motståndarna. Jacob har haft ett hetsigt schema vid sidan av fotbollen – en begåvad musiker har alltid jobb och nu har giggen haglat. Dock har han en förmåga att antingen träna eller vila sig i form som innebär att han hela tiden blir bättre.

Truppen är bred. Vi har goda alternativ på de flesta poster. Och inför denna inomhussäsong har vi inte behövt meddela någon spelare att de inte ingår i lagledningens planer inför nästa år. Det har vi för övrigt aldrig gjort tidigare heller. Men precis som i A-laget har vi ett litet problem och det är på målvaktsfronten. Alternativen är för få. Bakom den store, starke Amin är tillväxten begränsad. Så om du känner någon målvakt i 95-kategorin som vill börja spela med oss, maila undertecknad snarast. Transferfönstret står på vid gavel, jag lovar! Två nyförvärv har det blivit i vinter: vindsnabbe Sebastian från Hong-Kong – en fysiskt hård kille med vinnarskalle och Anton som är en Egurén möter Markstedt. Tuff typ med spelblick, således. Vi har också sett flera spelare ta stora kliv i utvecklingen under vinterträningen. Ett exempel som går att demonstrera är förstås tekniksnillet Conrad, vars finter avslöjas på den egna hemsidan www.conradfreestyle.tk. (Han är inte till salu, back off – Inter!)

Försäsongen då? På grund av det stora fokuset på teknik har det mest blivit fråga om internmatcher med drillning av spelsystemet. Men under en träningsturnering igår fick vi i alla fall tillfälle att skapa en målskillnad som är bra mycket bättre än A-lagets, även om nervositeten i matchsituationer faktiskt ger oss skäl att söka fler träningsmatcher.

Ty den 18 april inleds Allsvenskan för framtidens startelva. St:Erikscupen. Vi matchar truppen brett och går med 18 gubbar runt i två sjumannaserier och en elvamannaserie. Utsikterna för att som lagledare eller spelare göra så värst mycket annat av sin vakna tid än fotboll – guschelov har vi inte hittat några krockar alls mellan St.Erikscupens schema och A-lagets – under våren är begränsad. Men det är ju så vi vill ha det, vi som utvecklar killar som nästan garanterat hamnar på Söderstadion – eller vad den nya nu skall heta – om tio år.

Och de som inte springer in på planen efter “Just idag är jag stark” kommer ju att synas med halsdukarna i full swing på Norra Stå. Hur det än går, är de alla vinnare, med andra ord.