Vår kärlek till klubben, vår gemenskap och vår respekt förenar oss Bajare. Vi vill att alla ska känna sig välkomna när vi skapar nya minnen, men också att alla som är en del av Hammarby ska känna till vår historia.

Hammarby Fotbolls representeras av alla som spelar eller spelat för oss, från yngsta knatte, via våra grönvita hjältar i representationslagen och vidare till gårdagens spelare som idag är viktiga kulturbärare i klubben, på läktaren och i samhället. Därför pryds årets säsongskort av sex olika personer, alla med sin egen speciella plats i klubben, precis som varenda en av alla Hammarbyspelare.

Den andra profilen att presenteras är Uffe Eriksson som underhöll på Söderstadion 1979-1983 och 1985-1989.

Uffe Eriksson hör till legendarerna bland Hammarbys spelare. I en omröstning om klubbens största profiler genom tiderna hamnade Uffe (eller Ulf som det står i passet) på åttonde plats. Då är man definitivt en av dem som personifierar Hammarbys kultur och historia.

Och visst gläds Uffe över att ha valts ut till detta ändamål.
– Det är förstås roligt att folk kommer ihåg en, och en ära att få vara med och pryda säsongskorten.

”Minns du när Eriksson sprang på kanten?”

Citatet är från en åskådare på Nya Söderstadion under 2018. Det var en säsong där nutiden oftast var bättre än historien och laget innehöll den störste av alla Bajenikoner, Kennedy. Ändå satt supportrar och mindes Uffe Eriksson. Frågeställaren visste förstås att bänkgrannen kom ihåg Uffes otroliga löpsteg.
– Det känns fantastiskt ifall jag bidragit till att glädja människor genom mina insatser på fotbollsplanen. Men jag hade också turen att under många år spela i ett väldigt bra lag.

Uffe kom till HIF 1979 från Division 3-laget Enköpings SK. Det var i ett läge där skyttekungen Billy Ohlsson blivit proffs i Västtyskland, och där alla trodde att Bajen skulle få svårt att klara sig kvar i Allsvenskan.
– Jag hade faktiskt ett anbud från AIK först, men innan jag hade svarat så backade de ur. En AIK-ledare talade sedan om för mig hur mycket de ångrade det. Jag är dock väldigt glad och tacksam för att det blev Hammarby som jag skrev på för.

Att komma som ung från landsorten till en av de stora huvudstadsklubbarna är inte så enkelt alltid. Det finns många exempel på etablerade allsvenska spelare som inte klarat pressen.
– Det var tufft i början. Jag var rätt blyg och de gamla rävarna i laget var lite sträva först. Jag var ju en ny konkurrent om en plats i startelvan. Av Matte Werner fick man en ordentlig tryckare på första träningen. Men han gav mig näven direkt och hjälpte mig upp. Sedan blev det bättre. Klasse Johansson erbjöd mig att sova över hos honom istället för att åka hem till Uppsala efter träningarna. Det var fint, och gjorde så att jag kom in i gänget. Sedan fick jag dela rum med Kenta Ohlsson på ett träningsläger och då blev det ju att man började snacka.

På planen visade Uffe direkt att han inte hämmades av någon press. Första framträdandet blev i Nackas minne, kult-turneringen på Hovet, där Bajen briljerade under många år. Uffe gjorde mål och blev utsedd till matchens lirare i finalvinsten mot Djurgården. Kenta Ohlsson lyfte fram Uffes snabbhet och teknik, och tidningarna hade rubriker som ”Bajens nya stjärna”. Uffe smälte således snabbt in i Hammarbys traditionella spelkultur – och Bajenfansen tog honom direkt till sina hjärtan.
– Nackas minne var mitt första möte med supportrarna. De dominerade helt på läktarna. AIK och Djurgårdens klackar var ju där också, men de hördes knappt. Redan då insåg jag vilken passion det finns kring Bajen.

När Allsvenskan drog igång fick motståndarna känna på Uffes snabbhet. Han flöt fram längs kanten med bollen under full kontroll. Bland annat spurtade han ifrån IFK Göteborgs försvar och gjorde Hammarbys första mål 1979. Uffe var sedan en av de viktigaste beståndsdelarna i uppbyggnaden av det lag som nådde SM-finalen 1982, klubbens dittills största framgång.
– Vi hade ett gäng som var otroligt tekniskt och när allt stämde så kunde vi slå alla. Jag minns särskilt en match mot Malmö FF under hösten 1982. Vi spelade fullständigt ut dem. Det stannade vid 2-0, men kunde ha blivit mycket mer. MFF:s Ingmar Erlandsson sa flera år senare att det var den värsta match han varit med om. Det är nog min största matchupplevelse med Hammarby. Det värsta är finalförlusten mot IFK Göteborg. Vi pressade dem ordentligt, men de hade rutinen och tog tillvara på sina chanser. Jag får nöja mig med att vara den enda hammarbyare som gjort mål i en SM-final på Söderstadion.

Uffe vill gärna göra upp med myten om att Hammarby tog lätt på träningar; att klacksparkar och samban var viktigare än att vinna.
– Verkligen inte! Vi var otroligt laddade inför finalreturen hemma. Och på träningarna var det grym inställning och det smällde rejält. Tyvärr så mycket att jag fick spela finalen med en svullen fot som var ordentligt tejpad.

Uffes insatser tog honom 1983 ut till proffslivet i Europa (grekiska Aris), vilket inte var så vanligt då. När han återvände till Sverige 1985 var det självklart Hammarby som gällde och ett anbud från Norrköping nobbades. Tyvärr satte en skada stopp för Uffes karriär 1989. Då hade han också hunnit med 34 landskamper. Bajenkulturen tog han med sig till landslaget. Hur gör man annars tunnlar på två italienska världsbackar i ett EM-kval 1987? Hade även lyftningen över Walter Zenga lyckats, så hade Uffe stått för ett av de mest klassiska landslagsmålen någonsin.

I dag håller Uffe Bajenlivet levande genom att hålla kontakt med sina gamla lagkompisar, bland andra Putte Ramberg, Klasse Johansson, Kenta och Billy Ohlsson, Peppe Holmberg och Peter Gerhardsson.
– Vi är tolv lirare från förr som träffas regelbundet. Då är det som att vi är tillbaka i omklädningsrummet på Söderstadion. Det är fint, en riktig Bajenfamilj som är väldigt värdefull för mig.

Uffe befinner sig också i nutiden genom att ofta ta plats på Nya Söderstadions läktare.
– Gamla Söderstadion var speciell, men den nya arenan har blivit riktigt bra. Läktarna fylls ju oavsett hur det går. Det visar att det finns något genuint i Bajentraditionerna; att vinna inte är allt. Sen hoppas jag att Hammarby kan kombinera en vinnarkultur med att samtidigt behålla det familjära i klubben.

Oavsett hur framtiden ser ut kommer många fortsätta att minnas ”när Eriksson sprang på kanten”.

Ulf Eriksson
Födelseår: 1958
Säsonger i Hammarby: 1979-83 och 1985-89
Antal allsvenska matcher: 176
Antal allsvenska mål: 55