Hammarby spelade glatt och trevligt som vanligt och fick till ett bra spel mot Göteborg. Yttrarna Aubynn och Furuseth-Olsen var kvicka och äventyrslystna på sina kanter, och Petter Andersson lika så inne i mitten. De försökte och försökte, men i slutändan räckte det inte till.
Varför blev det så? Varför var det så under hela 2004 och nu i början av 2005 men inte i träningsmatcherna tidigare i år? Våra anfallare är inte dåliga målskyttar, det har de visat förut (Runström har gjort mål mot Villarreal och varit matchvinnare otaliga gånger i fjol, medan Pablo vann försäsongens skytteliga). Men det verkar finnas lite för lite alternativ.

Både Kalmar och IFK Göteborg har typiska svenska försvar (precis som Hammarby, faktiskt). De spelar tätt, hårt och tufft och släpper inte till en tum för anfallare som inte är lika fysiskt starka som dem. Runström och Pablo är tekniska, kvicka (och riktigt duktiga för den delen) anfallare. De fungerar utmärkt mot lag som Häcken, Sundsvall och Landskrona.
Mot stenhårda försvar behövs det snarare ett komplement till Runström och Pablo. En Peter Markstedt-typ. Eller en Hasse Berggren. En hård, stor anfallare med vassa armbågar som är bra på huvudet, helt enkelt. Micke Andersson har visat att han kan vara en sådan spelare. Frågan är om han är det idag? Det vet nog ingen. Vi bör nog ge hela vårat anfall ett par matcher innan vi har en stadig åsikt om dem. Om någon ny Mr X behövs i år igen, menar jag.

Det har skrivits mycket om anfallet, och det kommer att fortsätta det så länge Hammarby inte gör mål. Bajen har bara gjort två mål på tre matcher, och de gjordes i Allsvenskans allra första halvlek. Sedan dess har det spelats fem mållösa halvlekar från Hammarbys sida.
Det är givetvis inte bra.
Men något som är bra är att det är det enda som inte klaffar, och därmed lättare att koncentrera sig på. Och istället för att klaga kan man ge konstruktiv kritik och stötta de spelare på topp som får en enorm press på sig.
Mot Malmö tror jag dessutom att de kommer få det lättare. Deras försvar är långt ifrån ogenomträngligt.

Och lite positivt då: som bajare kan man fortfarande hålla huvudet högt, för vi är fortfarande bäst i stan 2005! Även om vi bara är det på målskillnad.
Och nej, Assyriska räknas inte som ”stan”.