Årets sista hemmamatch. Det är sista gången för i år som vi vandrar upp för trapporna till gamla, sköna och slitna Söderstadion. Detsamma gäller för våra spelare, även om de har förmånen att beträda själva gräsmattan. Men allihopa vet ju att vi kommer tillbaka nästa år. Det är ju bara drygt fem månader tills Allsvenskan 2004 drar igång. Dock kommer en spelare inte att komma tillbaka.

Christer Fursth kom till Hammarby i juli 1998. Han hade just avslutat en misslyckad sejour i tyska 1.FC Köln och hoppades på en nytändning hos oss, som avancerat från division I Norra. I sin debut för Bajen fick Christer agera inhoppare borta mot Häcken (3-4). Han fick göra några inhopp i de efterföljande matcherna innan han borta mot Elfsborg startade på topp tillsammans med Hasse Berggren och Patrik “Pinnen” Andersson. Under resten av säsongen var han ordinarie, även om han redan då påfallande ofta blev utbytt i den andra halvlekens sista tredjedel…

Två av de åtta mål Christer gjort i den grönvita tröjan tycker jag beskriver honom som fotbollsspelare. Det första, kvitteringen borta mot IFK Göteborg –99, beskriver teknikern och artisten Fursth. Matchuret står på 94 och Bajen lyckas fixa en frispark cirka 35 meter från IFK:s mål. Christer låter sin känsliga vänsterfot tala. Med oerhörd kraft och precision skruvar han in bollen bakom en förstenad Bengt Andersson. 2-2 och drömmen om forsatt allsvenskt spel levde vidare för Hammarby.

Det andra, ledningsmålet i hemmamatchen mot Örebro 2001, visar vilken kämpe Fursth är. I den fjortonde minuten stressar Christer högt upp och Einar Brekkan tvingas till en alltför lös bakåtpassning. Målvakten Peter Westman försöker rensa men Fursth får bollen på sig och kan lugnt rulla in 1-0. Stark, hård och tuff – det är Christer Fursth för mig.

Våra motståndare Örebro har spelat halvknackigt den senaste tiden. Man har bara tagit fyra poäng på de fyra senaste matcherna, toppat av en svidande 0-2-förlust mot sistplacerade Enköping. I tabellen ligger laget på en inte alltför imponerande tiondeplats med 33 inspelade poäng. Under hösten har man dock ryckt upp sig målmässigt efter att i somras haft en sex matcher lång torka.

På grund av sin defensiva spelstil är det lätt att lyfta fram Örebros duktiga försvarare. Jag tänker då främst på mittbackarna Gustaf Andersson och 22-årige Chris Pozniak. Den sistnämnde är en av Kanadas största talanger och kan även spela på mittfältet. Längst bak står U21-landslagets målvakt John Alvbåge. Han har varit stabil under året och räddat många poäng åt ÖSK. För Hammarbys del är det viktigt att tidigt få honom ur balans, annars blir det en jobbig kväll mot Örebros köttmur. Framåt ser det mycket tunnare ut för närkingarna, brassen Ricardo Costa har inte blivit den frälsaren man hoppats och Paul Oyuga har haft målkramp hela året.

För Hammarby gäller det att göra allt för att nå andraplatsen och därmed Uefacup-kval. Då Malmö FF något överraskande förlorade mot IFK Göteborg ligger vägen verkligen öppen till det stora silvret.
I laget är harmonin stor, som vanligt. Tyvärr är fyra spelare borta inför måndagens match. Mikkel Jensen drog på sig säsongens sjunde (!) varning nere i Göteborg och är avstängd. Peter Markstedt spelar inte mer i år utan får inrikta sig på rehabilitering. Pétur Marteinsson har en spricka i foten och det är tveksamt om han hinner bli spelklar till nästa helg, då vi möter Elfsborg. Johan Andersson har fortfarande problem med låret och det är troligt att Patrik Gerrbrand ersätter honom.

Jensens avstängning innebär antagligen att Kennedy Bakircioglu spelar på innermittfältet tillsammans med Karl Oskar Fjørtoft. I så fall blir det Antti Pohja på högerkanten igen. Anfallsparet, Pablo Piñones Arce och Micke Andersson, känns tämligen givet.

Avslutningsvis hoppas jag att Christer Fursth får spela från start. För vem vill missa hans sista hemmapeppning av publiken?

Tifogruppen informerar inför Örebromatchen