Förra året inledde Halmstad Allsvenskan på ett minst sagt tvivelaktigt sätt. Fem poäng på sex matcher hade fått vilken klubbdirektör som helst att fundera på att sparka sin nye tränare. Men halläningarna gick sin egen väg och lät Thern jobba vidare med truppen. Med serien färdigspelad hade HBK kämpat till sig en respektabel sjätteplats.

Till i år har laget inte förstärkt nämnvärt förutom med, en för svenskar, okänd polack.

Igor Sypniewskis karriär är minst sagt brokig. “Sypeks” senaste år skulle fått vilken annan genomsnittlig fotbollspelare som helst att lägga skorna på hyllan, men Igor har på något sätt lyckats klara sig. Men hur ser hans historia ut?

Den kvicke målskytten går 1997 från polska Opoczno till grekiska Kavala. Snabbt får storklubben Panathinaikos upp ögonen för honom och han värvas dit. Där stannar Sypniewski i flera år och spelar bland annat Champions League-fotboll för klubben. Efter en mellanlandning i OFI Kreta är han 2001 tillbaka i Polen, denna gång i Radomsko. Igor gör några riktigt bra matcher för klubben innan han skriver på ett lukrativt kontrakt med polska mästarna Wisla Kraków. Det talas om att han tjänar bäst i hela ligan. Sypniewski hinner dock bara spela sex matcher för klubben innan han försvinner. Den officiella versionen lyder: Depression och motivationsproblem. I tidningarna spekuleras det om värre saker, medan huvudpersonen tiger.

Den första juli förra året dyker Igor plötsligt upp i Grekland igen. Athenklubben Kalithea minns hans insatser förra gången han spelat i landet.

– I Polen kallas jag för skurk, alkoholist och narkoman. Men jag har haft personliga problem. Jag funderade på att sluta med fotbollen, men tack vare min familj fortsatte jag. Jag börjar om nu, säger Igor till den polska tidningen Sport. Men tiden i Kalithea blir mycket kort med endast två matcher innan han lämnar Grekland för andra gången.
Här kunde historien om Igor Sypniewski ta slut. Men i slutet på januari detta år kommer 28-åringen till Halmstad, av alla ställen. Trots usel kondition ser Jonas Thern kvalitéerna och chansar på polacken. En chansning som hittills gått hem.

Jag tror att Halmstad är en bra plats för “Sypek”. En lagom lugn och händelsefattig stad är perfekt för en spelare vars karriär uppenbarligen kantats av problem.
Vi har nog inte sett hela hans spelregister ännu, men han blir till synes bättre för varje match som går.

Christer Fursths välriktade spark på vattenflaskan (som landar cirka tjugo meter längre ner längs långlinjen) efter Östers 2-2-mål får symbolisera den frustration hela Söderstadion kände i det ögonblicket. Alla undrade hur i helvete en så suverän första halvlek kunde följas upp av en miserabel andra. För mig är svaret enkelt: Spelarna vek ner sig och drog med sig publiken i fallet.
Orkar själv inte analysera sönder genomklappningen, vill bara glömma och gå vidare.

Men lite ironiskt är det ändå: Om vi vunnit hade ingen brytt sig hur vi spelat i andra utan endast kommit ihåg den underbara första halvleken.

Förhoppningsvis kan vi äntligen stryka några spelare från skadelistan. Kennedy verkar redo för spel och Max får nog starta om han känner sig hel och frisk. Markstedts skada innebär att Dede och Pablo spelar på topp för tredje seriematchen i rad. Brassen är inne i ett stim just nu, blir det mål igen? Orkar Pablo hela matchen kan det bli en kul dag för honom.

I mitten tror jag att Jensen åter tar plats. Dansken måste dock lära sig att sluta dra på sig onödiga gula kort för hans tjänster behövs på planen. I övrigt förväntar jag mig inga förändringar.

Therns och Sypniewskis Halmstad får för min del gärna sluta högre än sexa i år, bara det inte sker på bekostnad av tappade Hammarby-poäng…