Det är lite så det känns i alla fall, att Hammarby gett ordet svänggäng ett nytt ansikte. Bajen spelar drömfotboll stundtals, speciellt på Söderstadion, för att sedan falla ihop mot skitlag (de är verkligen inte bra, vad någon än säger) som Sundsvall och Elfsborg.
Så vad kan vi vänta oss ikväll då, efter söndagens debacle? Ingen aning. Men för att följa det tydliga mönstret som infunnit sig denna säsong så bör Bajen vinna. Det gör de ju hemma. Eller åtminstone spelar oavgjort. Förlusterna kommer bara på bortaplan.
Dessutom är Örgryte ett uselt lag, med en usel tränare och inga fans. Right?

Nej, jag vet att det inte är så lätt i år. Det hade kunnat bli så lätt med lite flyt, men med alla skador, grus i självförtroendemaskineriet och all otur hade Bajen lätt kunnat vara där uppe i topp. Det är lite för sent nu, att försöka hänga på toppen alltså. Men säsongen kan ännu räddas, det råder det inga tvivel om. Om Arsenal kan gå obesegrade genom 49 raka matcher, varför kan inte Hammarby anno 2005 göra det?

Örgryte minns jag faktiskt mest från 0-0-matchen förra året på Gamla Ullevi. Jag var på plats för detta sömnpiller och önskade innerligt att jag hade köpt biljetter till sovplats istället för sittplats.
Annars brukar ju faktiskt Örgryte kallas för ett roligt lag, med många individuellt duktiga spelare som kan överraska med en sprakande offensiv. Men Kalmar har ju tydligt visat att den stämpeln lätt kan tvättas bort, hur många brassar man än har i laget.
Jag hoppas dock, som alltid, på en underhållande match.

Annars är jag mest glad över att Confederations Cup äntligen sätter igång, eller För-VM som det också kallas. Ikväll bjuds det på Argentina-Tunisien och Tyskland-Australien. Det kan bli några riktiga godbitar i denna turnering. Om man, liksom jag, längtar efter VM alltså.