Det är alltså en rejält trött bajare som skriver denna krönika. Helgens härligheter gör sig fortfarande påminda, och gör så att kroppen värker – lite överallt. Och jag pratar inte ens om alkoholförtäringen, jag pratar om matchen mellan SEB I och Stockholm Vatten i fredags på Stadshagen (klockan 06:30, vill jag tillägga). Jag har fortfarande ont överallt efter den kampen.

Sånt gör en (åtminstone mig) lite mindre gnällig på professionella spelare. Jag förstår plötsligt varför Petter Andersson tackade nej till en öl med oss andra efter AIK-derbyt förra året. Han orkade inte, helt enkelt. Efter en tuff match är man helt tom och behöver näring (inte öl). I alla fall om man springer lika mycket som Petter, eller mig.

Det kanske ter sig irrelevant för den vane krönikeläsaren, men man ska faktiskt ha klart för sig att fotboll inte är lika lätt som det ser ut. Jag är slut efter två gånger 20 minuter, hur slut är man inte då efter 2 gånger 45 (plus tillägg)? Även om jag inte är lika fulltränad som en enda av Bajens spelare. Och även om man är helt fit, kanske man ändå har en dålig dag, har ätit något skumt eller har något i privatlivet som stör i bakhuvudet. Det kan vara ett tufft jobb.

Men det är kul att spela, absolut. Speciellt när man spelar bra eller gör mål (som jag gjorde i fredags). Och just att det är så kul är nog den främsta anledningen till att vi inte tycker att spelarna ska gnälla när de är trötta. “Vad i helvete, du har ju världens bästa jobb, spring för helvete!” (eller något liknande) är väl ett ganska normalt uttryck på en fotbollsmatch idag.
Det är inte alltid så lätt. Inte om man inte är motiverad.

Alla ni som spelar fotboll vet hur mycket motivation och inspiration och självförtroende gör för ens spel. Går det bra i serien och på matcherna, så är det roligt att gå till jobbet sju dagar i veckan, till och med för vanlig träning. Det är skön stämning. Men går det dåligt, blir det inte lika kul. Spelare, särskilt de unga, kan gräva ner sig efter en taskig insats, självförtroendet dyker till botten. Träningar blir tråkiga, matcher blir tråkiga, man tappar lusten för fotboll.

Och det är där vi fans kommer in i bilden. Det är vår uppgift, hur dåligt vårt lag än spelar, att stötta dem till bättre insatser. Genom sång, jubel och positiva ord. Burop och gnäll peppar nog bara den mest masochistiske av de grönvita, och hjälper oerhört sällan. Visst kanske de ska vara professionella nog att klara av att ta burop, men varför ska vi göra det svårare för dem än det redan är? Ingen tjänar på det, allra minst vi supportrar. Jag är tämligen säker på att spelarna gör så gott de kan, i match efter match. Det är ju trots allt skitjobbigt att spela fotboll, trust me.

Så sjung, skrik och lev med i matchen, men gör det med en positiv anda och stötta Bajen. Nästa gång du får för dig att bua åt en dålig insats, applådera istället åt det som gick bra, åt det goda försöket. Visst bör vi vara kritiska, men det finns bättre sätt att vara kritisk på än att skrika “pajas” eller “idiot” åt spelare som bär samma Kappatröja som man själv har på sig. Jag tycker att det kritiseras alldeles nog på forum och bloggar runt om i cyberrymden som det är.

Just ja, jag bör väl kanske skriva lite om matchen också. Den vinner Bajen, gissningsvis med 3-1. Och Paulinho gör äntligen mål. Det ska det bli kul att skriva om imorgon. Det, och att Bajens fans var exemplariska på Söderstadion och stöttade Hammarby matchen igenom.