Måndagens möte mellan lagen avslutar den fjortonde omgången av årets allsvenska. Intressant är att det i år är första gången sedan -97 som serien vänder spegelvänt för Bajens del.

Men vårat förbund utmärker sig mer genom att låta Öster och Enköping inleda den femtonde omgången innan alla matcher i den föregående är färdigspelade… Hur svårt är det egentligen att lägga upp ett någorlunda normalt spelprogram?

Det mesta har väl redan skrivits om matchen den åttonde juli, men jag tänker ändå skriva ner mina funderingar kring det mötet.
Första halvlek var helt lysande spelmässigt från Hammarbys sida och man bara väntade på 1-0-målet. Men det uteblev och jag fick nästan flashbacks till ett visst derby för inte så länge sedan… Skillnaden denna gång var att motståndarlaget inte fick utdelning på sina fåtaliga chanser.

I andra lyckades Helsingborg på ett smart sätt låsa vårat innermittfält. Personligen tycker jag det är mycket oroande att Bajens konstruktiva spel nästan helt försvinner då Fjørtoft blir pressad och hårdmarkerad. I sådana lägen måste andra spelare kliva fram och ta tag i spelet! Sammanfattningsvis kan vi tacka Dedes spelskicklighet och Mickes offervilja för att vi bärgade tre pinnar.

På klackfronten var det glädjande att den gamla klassikern “Åh heja Bajen…” fick en pånyttfödelse och kördes outtröttligt under stora delar av matchen.

Rapporterna från Skåne talar om att Alvaro Santos numera är spelklar. Brassen har varit borta sedan april då han drabbades av en svår knäskada i premiären mot Örgryte. Jag tvivlar på att Peter Swärdh vågar chansa med honom redan från start, men ett inhopp känns mycket troligt.

På Söderstadion kollade jag lite extra på HIF:s unga förmågor på vänsterkanten. 21-årige backen Christian Järdler hade inte någon av sina bättre kvällar och imponerade inte alltför mycket. Däremot höll hans två år yngre lagkamrat, Martin Fribrock, en högre nivå. Ett smart och hårt spel från hans sida kröntes av en respektlös tackling på Alex Östlund. Ett gult kort blev straffet, men kortet visar också att unge Fribrock vågar ta för sig på planen. En annan som visade framfötterna i Stockholm var Mattias Lindström. Han var särskilt bra i andra halvlek då han i en tillbakadragen anfallsroll effektivt störde Hammarby.

Laget från huvudstaden måste än en gång ändra i sin startelva då Alexander Östlund åkte på en relativt billig varning senast och är avstängd. Sulan ersätter och han såg faktiskt mycket fokuserad ut på söndagens träning. Som tur är Stark tillbaka vilket innebär att Max flyttar ut på sin kant igen, och håller därmed backlinjen någorlunda intakt.

På mittfältet blir det nog med all säkerhet inga förändringar och det känns skönt att få lite kontinuitet i någon lagdel i alla fall.

I anfallet är det desto mera intressant. Dede skadade sig på söndagsträningen och hans medverkan på måndag står under ett frågetecken. Alternativet blir i så fall Micke och Pablo som forwards. Dock skulle jag snabbt vilja byta in Pohja om det inte skulle stämma för någon av dem. Finländaren har sett riktigt bra ut på helgens träningar och i går satte han faktiskt varje skott under anfallsövningarna.

Förra gången trodde jag att det skulle bli målrikt (vilket det inte blev) och mål tror jag på även i dag. Den som lever får se…