Vilken förkrossande seger det var i måndags! 7-0 är ju knappast en vanlig syn i Sveriges bästa fotbollsliga, Allsvenskan. Att samma lag gör alla sju målen i en match tillhör ju knappast vanligheterna. Dock har jag faktiskt sett Bajen vinna med samma siffror förut. 1993 mötte vi IFK Sundsvall hemma på Söderstadion, Hasse Eskilsson hade stor show och gjorde hattrick. Vill minnas att han gjorde hela 24 mål det året.

Det närmaste tvåsiffrigt jag sett var mot IFK Stockholm i Svenska Cupen 1998. 9-0 slutade förnedringen och Jensa Gustafson blev tvåmålsskytt. Förövrigt såg man att han, Berggren och Hermansson var märkbart rörda av mottagandet de fick i måndags. Vi i Bajen glömmer aldrig våra hjältar!

En annan spelare som (med rätta) fick mycket hyllningar i Enköpingsmatchen var Suleyman Sleyman. När hans ljumskproblem var som värst under säsongen –99 trodde jag i ärlighetens namn att han gjort sin sista match i den grönvita tröjan. Eftersom han studerar på Handelshögskolan antog jag att han skulle satsa på den civila karriären i stället. Men Sulan kämpade sig tillbaka fotbollsmässigt, samtidigt som han fortsatte sina studier(!). Till årets säsong fick han konkurrens modell större när Alex Östlund värvades och igen verkade Sulans chanser till A-lagsspel små. När Micke Hellström går sönder på vänsterbacken får Sulan gå in och vikariera. I ärlighetens namn måste man erkänna att det gått sådär för honom på den ovana platsen. Men ungefär från AIK-derbyt och framåt har han spelat mycket övertygande på kanten. Förhoppningsvis visar han lika bra klass mot Göteborg som mot ESK. Denna gång kanske han slipper gå mållös av planen…

IFK Göteborg kan se tillbaka på ett 2003 som bjudit både på toppar och dalar. Man inledde säsongen rätt svagt med fyra poäng på lika många matcher och i maj tog man bara en seger, 5-2 i derby mot Öis. Men under sommarmånaderna började Bosse Johanssons envisa teknikträning ge resultat och man kunde börja marschen mot säkrare mark. För närvarande ligger man sjua i den extremt jämna tabellen, endast två poäng bakom fjärdeplacerade Halmstad. Fram till förra veckans storförlust mot Örgryte (1-4) hade man tre raka matcher utan förlust.

Jag förväntar mig en mycket tuff match. Bara det faktum att vi inte vunnit där sedan 1982, och dessutom inte tagit bortapoäng sedan Christer Fursths mäktiga kvittering våren –99, gör att jag inte bygger upp alltför höga förväntningar.

IFK har också en hel del spelare i laget som vet hur man fightas för poängen. Kaptenen Magnus Erligmark, Håkan Mild och Magnus ”Ölme” Johansson har allsvensk rutin så att det räcker till ett helt lag. I övrigt är det viktigt att Bajensspelarna håller koll på Patric ”Långas” Andersson, han verkar ha kommit igång nu på slutet efter en rätt seg säsong.

För Hammarbys del har veckan naturligtvis gått i dur. Dock hoppas jag att våran tränarduo fått ner spelarna på jorden igen efter förnedringen av Enköping. För nu väntar som sagt en mycket svårare match nere i Göteborg.

Det var inga större överraskningar i den 17-mannatrupp som åkte ner i går. Pétur Marteinsson vilar fortfarande på grund av fotskadan. För hans del hoppas jag att han blir frisk till helgens EM-kval mot Tyskland. Dede gör inte heller de övriga sällskap då han något onödigt drog på sig säsongens tredje varning senast. Ersätter gör Karl Oskar Fjørtoft som är tillbaka efter förra veckans skada. Värt att notera: Peter Holm går in som sjuttonde man i truppen.

Som vanligt finns de största frågetecknena på mittfältet och i backlinjen. Går Fjørtoft in direkt? Om ja, vem ställs åt sidan? Klarar Johan Andersson av den snabbe ”Långås”? Är Patrik Gerrbrand redo att på allvar utmana om en mittbacksplats? Har Jonas Stark blivit helt avskriven som alternativ? En mängd jobbiga frågor som tränarna måste lösa, jag är glad att jag slipper göra det…