Jag hoppas att ni förstod ironin i ingressen. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ungefär något sånt och ändå stått där med skägget i brevlådan efter en 0-0-match. Alltså är jag nu helt säker på att det kommer att bli en skitmatch, och hoppas på att få stå med skägget någon annanstans denna gång.

Men nyckeln för en bra match är inte svår att hitta: första målet. Min käre kollega och lagkamrat i Bajen Fans fotbollsturnering, Andreas Rosenlund, gjorde en doktorsavhandling om ämnet nyligen. Gör Hammarby första målet inom de första trettio minuterna, vinner de. Och det är inte svårt att förstå varför.
Får vi in bollen tidigt, tvingar vi motståndarna att anfalla för att åtminstone få med sig en poäng, något de inte hade en tanke på tidigare i matchen. Och då kan Hammarby attackera friare och med fler alternativ, helt enkelt för att de inte längre behöver kämpa mot en köttmur. Och då kommer det också att bli en bra match. Det brukar ju bli det, när båda lagen vill spela fotboll och båda lagen vill göra mål, och vinna.

Får vi inte in ett tidigt mål, kommer nervositeten. Självförtroendet darrar. Publiken blir otålig. ”In med bolljäveln nu!” skriker en tvåbarnspappa ilsket från familjeläktaren, såna krav har vi.
Hammarby har inte vanan inne vid att vara ett topplag, och klarar inte heller av en sådan press från sina fans (det verkar som om vi fans har hanterat Bajens förvandling lättare än spelarna). Och så kommer långbollarna. Tjong! Äkta svensk fotboll, med andra ord. Fast utan en riktig targetplayer. Och då kan det nästan bara sluta på ett sätt, med 0-0.

Visst är det så att fotboll är en konstig sport, så något slumpmål kan slinka in åt det ena eller andra hållet ändå. Allt som krävs är en försvarsmiss eller en målvaktstavla. Men för att vinna en sådan match som den mot Öis i våras, måste Bajen tro mer på sitt spel. De måste tro på det fina spel som de kan spela, efter marken, med adress. De måste våga spela det i 90 minuter. När långbollarna börjar vina över Runströms öron, är slaget förlorat. Fortsätt spela, säger jag, och fortsätt att mala sönder försvaret med löpningar, passningar och finter. Med långbollar nöter man inte sönder någonting. Fortsätt spela fotboll ända till nittionde minuten.

Och går det inte då heller, så får man väl göra som Zlatan.