5-1 mot Brommapojkarna, Tony. Vad hände egentligen?
– Det är en befogad fråga. Jag känner mig oerhört upprörd och en oerhörd skam över att vi ska behöva uppleva det här och framför allt att supportrarna ska behöva uppleva det. Att de gör 1-0 på deras första anfall, 2-0 på deras andra och har 5-0 efter 18 minuter är fullständigt oacceptabelt. Det får inte ske och det är jag som bär huvudansvaret för det, det är jag som ska skämmas mest. Vi ska förstås diskutera med spelarna vad de hade kunnat göra annorlunda, visst, credit till BP som är bra, men det är vi som gör dem oerhört bra eftersom vi är inkompetenta i vårt spel. Vi får fundera över förberedelserna till matchen, fundera över vår taktiska plan, är det så att vi drabbas av en mental kollaps efter deras första mål, för det här ska ju inte kunna ske.

Det såg ut som om ni blev tagna på sängen av att BP stressade högt upp i planen.
– Kanske ligger det något i det, men jag vet från Superettan att BP är oerhört skickliga när de vinner boll, det går jävligt snabbt. Vi hade pratat innan matchen om att omställningarna är oerhört viktiga, framförallt från anfall till försvar. Vi ville våga spela vårt eget spel med passningar längs marken. Då kan man tappa boll i känsliga lägen vissa gånger, men att vi värderar oerhört dumt i vissa situationer och tappar boll i fullständigt vansinniga positioner gör att vi blir oerhört sårbara, men vi kan inte bli så sårbara att vi släpper in fem mål på 18 minuter.

Vilka ändringar måste ske nu?
– Just nu känner jag att, visst, vi ska analysera de taktiska detaljerna, men främst handlar det om mycket viktigare frågor. Om att behålla hedern, att bära Hammarbys klubbmärke med stolthet och inte utsätta sina supportrar för att stå och skämmas på läktaren när man förlorar med 5-1 mot BP. Jag kan inte annat än be om ursäkt. Jag har aldrig skämts så mycket i mitt fotbollsliv som jag gör nu.

Inför matchen har ni pratat om att köra hårt och tömma tanken. Är du besviken på spelarna?
– Nej, jag känner mig inte besviken på spelarna på det sättet, men visst känner jag en oerhörd besvikelse och framförallt skam. Med den här matchen ville vi få ett kvitto på var vi står fysiskt, men efter den första kvarten kändes sådana frågor sekundära. Jag har också sagt att resultaten i träningsmatcher är sekundärt, men när det är det definitivt inte när det blev som i gårkväll, då är resultatet i högsta grad primärt.

Vad sa du till spelarna i halvtid?
– Vi sa att det är en sak att spela för tre poäng, en sak att spela för fina resultat och en sak att spela för att göra en bra att prestation. Men när vi gick ut i andra halvlek hade vi något mycket viktigare än så att spela för, återigen om stoltheten att bära Hammarbymärket och att fejsa den skamsenhet man ställs inför. De flesta ville gräva ner sig och stoppa huvudet i sanden och vakna upp ur mardrömmen. Men har man försatt sig i den situation vi hade gjort måste man vara beredd att se sig själv i spegeln. Och det tycker jag ändå de flesta klarar av i andra halvlek, vi går in i närkamper och tar jobbet, och vi hade sagt att om vi ligger under med 5-1 när det är tio minuter kvar ska vi ändå inte slappna av en enda sekund utan spela klart matchen med stolthet.

Med Joakim Jensen på plan i andra halvlek blev det ändå stabilare i backlinjen.
– Jag sa till Jocke i paus att det är många spelare där ute som darrar som asplöv, som har svårt att klara det här mentalt, och du måste tillföra ett lugn på planen. Och det gjorde han på ett föredömligt sätt. Även Sebastian Castro-Tello kommer in och levererar kvalitet trots att matchen är i det skede den är, och det tyder på att han är mentalt stark trots sin ringa ålder.

Till sist: Hur ska ni berarbeta det här och komma vidare?
– Jag har inte gjort annat än att fundera på det sedan matchen var över. Och det ska vi förstås diskutera ordentligt. Det man direkt kan konstatera är att vi måste ta det här på högsta allvar och inte negligera något eller skylla ifrån oss. Vi har försatt oss i en situation där det rests en hel del kritiska röster och vi är ifrågasatta. Så vi måste diskutera det här på ett konstruktivt sätt, men vi får inte tappa fokus och förlora tron. Men en sak är säker – hårt jobb är ett måste, ett jävligt hårt jobb där alla inblandade måste offra allt som står i vår makt att påverka det här i en positiv riktning.