Det kan tyckas tjatigt, men frågan är om ämnet kan nötas för mycket. Bajen har tagit ner månen och gått på vattnet samma kväll. De har skickat ett folkslag till sjunde himlen och skrivit idrottshistoria för eftervärlden att ta del av. I söndags vann vi SM-guld.

En mängd vänner och kollegor har hört av sig och sagt grattis. Den första att gratulera var en AIK:are och tack vare den jämna strömmen av gratulationer de senaste dagarna känns det nästan som guldet var mitt eget. Och det är det ju på sätt och vis. Mitt och alla andra hammarbyares. Alla som på något sätt varit med och hejat fram laget, slitit sitt hår, kajkat runt landet i obekväma bussar och stått i regn och snålblåst på Söderstadion medans spelarna gjort sitt jobb ute på planen.

Kennedys 3-1 skott var vackert, men det mål som ändå beskriver och sammanfattar Bajen i år var Jonas Starks språngnick för 2-1. Jag har sett det om och om igen (bandade såklart alla nyhetssändningar i söndags) och blir lika imponerad varje gång. Att våga sticka in huvudet som han gjorde tyder på ett otroligt mod och en enorm vilja och det är just vad laget visat i år. Det och en stor portion tålamod. Alltsammans blandat och serverat av Sören Cratz på ett smakfullt sätt. Det är värdiga vinnare vi talar om.

Och firandet, det ändlösa sjungandet och dansandet. Kvarnen, som visserligen hade en fördelning mellan kvinnor och män som en mindre norrländsk stad, var fylld av kärlek och glädje. Det spelade ingen roll att tröjan dränktes i öl, det spelade ingen roll att killen nere i pissoaren av misstag fick sin keps slängd i rännan och att han som slängde den vinkat en felaktig offside som linjedomare i min sista seriematch för några veckor sedan. Jag är inte bitter. Vi var alla vänner den kvällen.

Stenen som föll i söndags var stor och känslan efter matchen var lika mycket lättnad som glädje. Hela hösten har varit som en lång nervös väntan på något vi inte visste hur det såg ut. Kanske var det ett svart hål eller kanske, inte många tordes ta orden i sin mun, kanske var det guld. Någon dristade sig till att erkänna en viss metallsmak i munnen redan i september, men de flesta vågade knappt ens hoppas. Den här gången skulle inte förväntningarna byggas för högt, och även fast media varit fast besluten att sänka Bajen genom att tidigt utse dem som vinnare har laget lyckats hålla huvudet kallt och därigenom också ro hem sitt första guld. Smaka på ordet; guld. Mm, metallsmak av bästa valör.

Tack grabbar och tack Sören och Thomas!