Eufori på tilläggstid när Bajen vände i Göteborg
Hammarby är ensamt om att ha spelat hem sex poäng, efter Allsvenskans båda inledande omgångar. Bajen låg under i kväll – men bara i drygt en minut. Sedan nickade Bjørn Paulsen dit 1-1, och just när matchuret tickade över 90 kunde Jiloan Hamad trycka dit 2-1. Målen kom just framför tusentalet grönvita, som svarade med att damma av 1982-samban, som dånade långt efter matchens slut.
Båda lagen gjorde, 3-1-vinsterna i premiärerna till trots, var sin ganska betydande förändring i sin startelva. Hos de tigerrandiga gästerna fick Pa Dibba stå åt sidan, till förmån för Nikola Djurdjic, som ju missade sin födelsedagsmatch mot Sirius efter pappersstrul, men nu fick chansen i detta klassikermöte. De blåvita ställde å sin sida över Tobias Hysén, som assisterade vid två av målen på Vångavallen, och valde istället Vajebah Sakor, norrmannen som då byttes in och nätade.
Den första halvleken blev påtagligt chansfattig. Efter några inledande intensiva minuter tog Hammarby tag i det hela, rejält. Den nykomponerade IFK-backlinjen blandade och gav under press i uppspelsfasen; närmare bestämt gick bollarna antingen i gapet på Junior och Jeppe Andersen eller över sidlinjen så länge Bajen styrde uppgiften att fördela mot BP-värvade Carl Starfelt, som såg skärrad ut. Annat var det när bolltrygge André Calisir, ny från Jönköping, spelade sig ur situationerna.
David Fällman svarade med bolltransporter framåt i banan, och HIF-bollinnehavet var massivt fram till halvlekens mitt. Djurdjic rörde sig över hela Göteborgs planhalva, och flera gånger var det nära att Muamer Tanković hittade rätt med låga och höga instick, när Imad Khalili och Jiloan Hamad smög in från höger respektive vänster. ”Blåvitt” hotade en gång, men då höll Fällman starkt undan TFF-matchens tvåmålsskytt Elías Már Ómarsson, tills Johan Wiland kunde plocka upp djupledsbollen.
Bajen tog sig inte till mer än nästan-sistapassningar under sin starka period, och inte heller det större spel- och bollinnehavet för Göteborg fram till paus gav några direkta lägen. Halvtimmen in blev det småfarligt kring straffområdet, men då täckte Simon Sandberg distansavslutet från Sakor. Istället gick halvlekens enda faktiska målchans till Hammarby – och symptomatiskt nog för halvleken, så var det Starfelt som avslutade. IFK blev övermodigt i sin trebackslinje och Djurdjic hann sånär avsluta, men mittbacken hann emellan, och brötsköt mot Pontus Dahlbergs vänstra stolprot. Den sålde och lånade målvakten var dock följsam trots att vikten låg på fel ben.
Imad kom inte med i spelet så mycket som vi hoppats, men när den andra halvleken började med två ”riktiga” chanser var han involverad båda gångerna. Nikola snodde, bara sekunder efter pausvilan, åt sig bollen på offensiv planhalva. Jiloan skickade snabbt bollen vidare, diagonalt mot straffområdets högra yta. Där tog Imad emot riktigt elegant, men utan att få styr på halvvolleyn där han tvangs försöka med fel fot. Kort därpå gav en ny, snabb attack ett ”Niko”-inspel till ”Mujo”, som sånär satte Khalili i ett praktläge – men den blåvite mittbacken hann emellan.
Ett fåtal bland de tillresta grönvita och ett fåtal hos göteborgarnas aktiva sittsektion gjorde bort sig, vilket föranledde rätt så hätsk stämning på arenan en stund. Hemmaklacken, som i röststyrka svarade upp väl mot bortasupportrarna och bidrog till en i övrigt skön inramning, lånade en Bajen-fientlig ramsa av AIK-klacken. Som i sin tur hämtat den från VSK. De knasiga turerna tog på något sätt ändå udden av det hela, och snart återvände fokus till det fotbollsmässiga. Gott så, för det hände en hel del. Först hade Hammarby, och i synnerhet Tanković med ett påtagligt självförtroende i dragningarna, väldigt skoj nere till höger på IFK:s planhalva. Det gav bland annat trippelhörna med halvfarligheter.
Målmässigt skulle ändå Göteborg hitta rätt först. Ómarsson gick in tufft mot Junior, som fick ett troligen brutet finger hårt lindat och kunde fortsätta, och byttes i samma spelavbrott ut mot Hysén. Den offensive räven behövde bara sekunder på planen för att leverera. Muamer tappade bollen i ett dåligt läge, IFK ställde om, och Hysén hade gott om alternativ för inspelet från vänster. Valet föll på Mix Diskerud, som enkelt placerade in sitt andra seriemål för säsongen.
Tanković skulle dock revanschera sig omgående. Bajen växlade hörnläggare till Jeppe Andersen och screeningen mot Starfelt som gav Bjørn Paulsen utrymme för en kraftfull och säker kvitteringsnick, den var lika subtil som utsökt. Den repliken var såklart skön, och som den andra halvleken utvecklade sig var den också matchavgörande. ”Blåvitt” tryckte nämligen stundtals på ordentligt för en seger – att Poya Asbaghi utöver Hysén-bytet ersatte Sakor med Gustav Engvall, medan Stefan Billborn stoppade in Pa Dibba och Arnór Smárason, det säger något.
Å andra sidan äntrade Kennedy Bakircioglu hybridmattan med kvarten kvar, i tröttjobbade Andersens ställe. Som alltid gav det ett tillskott i pondus åt hela laget, och även om Göteborg försökte bibehålla trycket och tvingade Sandberg till en jättebrytning framför nosen på Engvall med fem minuter kvar, så tippade vågskålen över i Bajens favör i slutminuterna.
Pa stod för en karaktäristiskt avig manöver när han, trots att IFK-kaptenen Sebastian Eriksson var först in i situationen vid Jiloans inspel, lyckades sno åt sig bollen. Dahlberg gjorde allt, men lyckades inte styra returerna – eller besvärja stolpen – bättre än att ”Jille” fick tre försök på sig att trycka bollen över mållinjen. Johan Wiland stod sedan rätt för en säker räddning, när sent inbytte Giorgi Kharaishvili fick på en volley, och därmed var saken klar – Hammarby krönte 129-årsdagen med att gå upp i Allsvenskans topp.
Nu på måndag 19.00 lirar vi nästa hemmamatch. Då kommer BP på besök till Tele2 Arena, och uppemot 18 500 har redan nu säkrat biljett. Gör det du med, på den här länken!
Mattias Jansson
Foto: Bildbyrån
